Skuggsidor - Berättelser från marginalen i Hälsingland

Efter vår efterlysning av berättelser från Hälsinglands skuggsidor har vi fått in en helt fantastiskt fin och gripande berättelse från Carina Arvidsson, barnbarnsbarn till Nils Fredrik Åkerberg. Hon berättar här med egna ord.   Alla visste att Signe var adopterad från Hälsingland men ingen visste varför. Hon hade kommit till bygden som femåring och gift sig som 19-åring. Hon och Oskar fick 17 barn och hon var känd i hela Skattkärr för sin vänlighet och generositet. Ingen anade hur Signes första år i livet varit. Det skulle gå över 40 år efter hennes död innan vi lärde känna hennes bakgrund. År 2014 var vi några kusiner som släktforskade lite grann och efter att ha fått fram Signes biologiska föräldrar var det någon som Googlade på pappans namn Nils Fredrik Åkerberg och fick fram att det gjorts en bok om honom och att han varit dömd för dubbelmord. Hon som skrivit boken är en avlägsen släkting som heter Louise Sjöbäck. Hon hade, till skillnad mot oss, hört om sin släkting Nils Fredri

På Sveriges Fängelsemuseum kan vi med skäl hävda att Alfta är överrepresenterat, då vi har många dömda därifrån i våra utställningar. Så på lördag den 18 juni, när vi finns med i Alfta under Husförhör, så är det nästan som att komma hem!  Under dagen står jag, Katarina Kallings, och efterlyser berättelser, hörsägner, minnen och kanske en och annan skröna från Hälsinglands skuggsidor. Behöver du tips och råd om hur du kommer vidare i din släktforskning så hjälper jag till om hur de dömda kan hittas i arkiven. Så kom, säg hej och prata med mig!  Välkommen till en kulturhistorisk byfestival i Alfta. Välkommen till den stora kulturhistoriska byfestivalen i Alfta – Husförhör i Alfta. Festivalen är ett tillfälle där vi ”förhör” husen om både dess byggnadshistoria och om vilka människor som bott i dem. I hembygdshuset medverkar under dagen flera museer och föreningar med berättelser från bygden och information kring sina verksamheter.  Här kan du träffa representanter från bland annat Länsmus

Strax norr om Alfta längs "Stora Hälsingegårdars väg" ligger byn Långhed som har två Hälsingegårdar, Pallars och Jon-Lars, med på UNESCO:s världsarvslista. Långt många fler praktfulla gårdar finns i byn och de skapar tillsammans ett unikt och viktigt kulturarv. I Långhed pågår nu ett kulturarvsprojekt, i regi av Långheds bygdegårdsförening, som bland mycket annat syftar till att skapa promenadstråk med stopp på flera ställen där skyltar ska informera om platsen, personer och intressanta händelser. QR-koder ska där också kunna leda till ljudberättelser och filmer. Projektledaren heter Lennart Holm och han välkomnade mig upp till Långhed, dit jag var i onsdags den 8 juni. Långheds bygdegårdsförening driver sin verksamhet i det gamla Godtemplarhuset Fortunatas som stod färdigbyggt 1903. Här kan man äta en mycket god sopplunch som serveras med nybakt bröd från de egna bakugnarna hela sommaren på onsdagar och lördagar 11-14.  Lennart Holm har bett mig att leta efter berättelser fr

  När jag var till Gnarp i början på april, så lämnade Elisabet Hayden upplysningar till mig om Soldaten Carl Hayden i Vade, Bergsjö, född 1793 i Småland. Han skulle ha blivit avskedad p.g.a vanfrejd 1819, vilket väckte mitt intresse. Jag hittade honom i husförhörslängderna för samma år, och där fanns mycket att fundera över. Dels står det att utläsa "damnatus Furti & Spöstraff 1819" vilket betyder att han straffats för stöld med att spöslitas. Men där stod också att han dömts till äktenskap 1816, men även ? av en annan. Det går inte att riktigt förstå vad det står, men det kan handla om att han haft en relation med någon annan som han tvingades avsluta. Det är troligtvis prästen som krävt att han ska gifta sig med Margareta Andersdotter, då de lever ihop och dessutom har en dotter, också hon med namnet Margareta född 1816.  "Dömd till äktenskap, 1816, men äfven ? af en annan". Giftermål mellan Carl Hayden och Margareta Andersdotter 1818. De dömdes till äktenska

Har du som släkt-eller bygdeforskare i Hälsingland en del outredda spår i kyrkböckerna på människor som begått brott? Vet du inte hur du ska gå vidare? Jag finns tillgänglig under våren och reser gärna upp till er som är verksamma i till exempel en hembygdsförening och håller ett föredrag.  Passa på, då vårt projekt Skuggsidor delfinansieras av Region Gävleborg och därför är helt kostnadsfritt för föreningar.  Under föredraget berättar jag om straffen och brottens historia, utifrån ett hälsingeperspektiv och med exempel från just er bygd. Många av de dömda har suttit häktade eller dömda i något av våra två länsfängelser i Gävle. De kan sedan ha förflyttats till en fästning, ett tukthus eller en korrektionsinrättning om det inte var så att de sändes tillbaka till den socken där brottet begåtts och där straffades med ett offentligt verkställt kropps- eller skamstraff.  Fotografi taget från kyrktornet över södra delarna av Gävle efter stadsbranden 1869. Mellan slottet till vänster och län

Eric Wiberg I lördags den 2 april var jag till Blå gården i Gnarp och berättade om vårt projekt Skuggsidor på Sveriges Fängelsemuseum. Ett trettiotal personer hade slutit upp och det kom många intressanta frågor och hel del spännande berättelser om brottslingar som hittats i deras släktforskning. Hela projektet syftar ju till att inspirera människor att söka sina anor och forska på sin egen historia, vilket gjorde besöket så roligt.  De allra flesta fall som jag forskar på handlar just om dömda brottslingar, mycket sällan om de människor som drabbas av gärningarna. Men i lördags fick jag från Per Ingemar Sving en sådan berättelse. Hans farfars farfar Hans Andersson, bonde i Fagernäs, Hassela, mördades 1867. Berättelsen lät så bekant och jag kände igen detaljerna kring mordet, men kunde inte minnas varför jag kände till fallet. Men kom då på att fallet är omskrivet av Historier i Hälsingland på nätet och i deras bok "Mytomspunna platser i Hälsingland" som gavs ut 2021. Här går

Efter mitt besök hos Västra Hälsinglands forskarförening i mars, fick jag en förfrågan från Ann-Marie Bergström Gunsth, som i många år sökt efter en försvunnen ana. Han hette Olof Olsson Bork och var husman i Stocksbo, Färila. I en husförhörslängd för 1827-1832 står att han för 2:a resan stöld dömts till fästning. Domen bör ha fallit tidigast hösten 1824 eller under våren 1825, då han inte varit med på några husförhör sedan dess. Men var hamnade han och för hur lång tid? Det blev en uppgift för mig att försöka lösa.  Förstorad detalj ur husförhörslängden.  Jag började med att söka efter honom i Justitiekanslerns bevarade fånglistor för både länshäktet i Gävle och det i Sundsvall, men där finns han inte noterad.* Troligtvis har han inte hållits häktad under den tid rättegångarna pågått. Alternativt har han varit placerad i ett häradshäkte, men därifrån finns inga förteckningar bevarade. Då häradsrättens domböcker ännu inte är digitaliserade för dessa år, så återstod att leta efter honom

På lördag den 2 april kl 16, kommer jag till Blå gården i Gnarp! Då kommer jag att berätta om vårt projekt Skuggsidor, men även ge er lite tips på hur man kan leta vidare i fängelsearkiven om man hittat en ana dömd för ett brott. Jag förklarar då också hur de straffades och varför straffen var utformade som de var. Från Gnarp och Harmånger har vi inte fått in några berättelser om dömda brottslingar, förutom de få historier vi redan känner till om de människor som avrättats vid Årskogen på gränsen till Medelpad, och på avrättningsplatserna vid Stigsängarna.  Utdrag ur husförhörslängden för Johan Höglund och hans hustru Greta Danielsdotter år 1851. Han dömdes till döden för mord och hustrun till 3 år på tukthus för delaktighet.  Jag vill mer än gärna att ni som kommer till föredraget tar med er det ni har, om det så bara är små noteringar om brott i husförhörslängderna. Tillsammans kan vi nysta vidare! Har du inte möjlighet att komma den dagen, går det utmärkt att kontakta mig på telefo

Nu när alla restriktioner är hävda och smittspridningen av covid har lugnat sig, är det äntligen dags för mig att kunna börja resa ut i Hälsingland och hålla föredrag om projektet med Skuggsidor.  På lördag den 12 mars kl 13 besöker jag Västra Hälsinglands forskarförening i Ljusdal, och kommer då att berätta om Sveriges Fängelsemuseum och bakgrunden till att vi nu efterlyser minnen och berättelser om historiska brott. Tillsammans med alla släktforskare vill vi med detta projekt skapa en djupare kännedom om vår historia, då också brott, straff, elände och misär måste belysas för att kunskapen och förståelsen för vårt gemensamma kulturarv ska kunna bevaras för framtiden.  Hoppas vi träffas i Ljusdal! 

Det är inte bara arkiven med bevarad fakta som kan hjälpa oss att skapa en berättelse om människor i det förgångna. Museernas föremålssamlingar är viktiga artefakter som, bland mycket annat, kan öka förståelsen för hur man tidigare tänkt och gjort för att lösa vardagslivet så praktiskt som möjligt. Vårt fokus på Sveriges Fängelsemuseum är att bevara föremål från brottens och straffens historia och sedan, som ett exempel, använda dem i våra utställningar för att levandegöra det förgångna.   Många som kommer till oss uppfattar att allt vi har i samlingarna är det som syns. Men så är det långt ifrån. I verkligheten är det bara några få procent som är utställda just nu i våra basutställningar. De som inte visas just nu, kan komma att visas om några år eller rent av om hundra år. För det är vårt ansvar att förvalta och förvara dem, så att de bevaras så länge det bara är möjligt.   Föremålen används också för forskning. Många släktforskare som hittar en anmoder eller anfader som dömts för et

  -Min farfars farfars bror försvann spårlöst 1882 och hittades mördad först 1887. Emma Hedberg Sehlberg. Detta hade Emma hittat i sin släktforskning och hon började nysta i denna mordhistoria, men hörde av sig till oss och frågade om vi kunde få fram mer om fallet. Mannen hon ville veta mer om var skräddarlärlingen Per Hedberg, född i Alfta 1845. Han hade vuxit upp under fattiga omständigheter och kommit i klammeri med rättvisan flera gånger. Förutom att spåra honom i fångrullorna för både Hudiksvalls kronohäkte och länsfängelset i Gävle, hittade jag också ett fotografi på honom taget vid frigivningen från Långholmen 1879, där han suttit två år och tre månader för 2:a resan stöld.   Per Hedberg fotograferad inför frigivningen 1879. ArkivDigital: Centralfängelset Långholmen (A, AB) DIIIIa:4 (1879) Bild: 560 Orsaken till detta straff var att han och svågern Lars Persson begått en bankstöld i Arbrå i oktober 1876, där de burit med sig en kassakista och sedan släpat ner till älv

  -Det enda jag vet om släkten är att min morfar är från Los i Hälsingland.  Anton Nilsson Under 2020 arbetade Anton hos oss på museet med historisk forskning och som värd i utställningarna. Jag pratade vid något tillfälle med honom om hur spännande det är med släktforskning, vilket han också tänkt att han skulle börja med. Men det hade inte riktigt funnits tid för det. Jag erbjöd mig då att börja söka lite på hans anor, och det blev Los som blev starten på en spännande resa in i ett för honom helt okänt öde för delar av hans släkt. Jag fick namnet Ellen Maria Olsson, född Engström, på hans morfars mor och han berättade att hon skulle ha dött när hans morfar var mycket liten och att han därför hamnade som fosterbarn i en familj i Gästrikland. Jag hittade henne ganska snabbt i dödboken för 1939, som finns digitaliserad på både Riksarkivet och Arkiv Digital. Men dödsorsaken blev lite överraskande, då det stod att hon blivit innebränd vid en eldsvåda. Dessvärre stod det två namn till i