Soldaten Carl Hayden i Vade, Bergsjö

 

När jag var till Gnarp i början på april, så lämnade Elisabet Hayden upplysningar till mig om Soldaten Carl Hayden i Vade, Bergsjö, född 1793 i Småland. Han skulle ha blivit avskedad p.g.a vanfrejd 1819, vilket väckte mitt intresse.

Jag hittade honom i husförhörslängderna för samma år, och där fanns mycket att fundera över. Dels står det att utläsa "damnatus Furti & Spöstraff 1819" vilket betyder att han straffats för stöld med att spöslitas. Men där stod också att han dömts till äktenskap 1816, men även ? av en annan. Det går inte att riktigt förstå vad det står, men det kan handla om att han haft en relation med någon annan som han tvingades avsluta. Det är troligtvis prästen som krävt att han ska gifta sig med Margareta Andersdotter, då de lever ihop och dessutom har en dotter, också hon med namnet Margareta född 1816. 

"Dömd till äktenskap, 1816, men äfven ? af en annan".

Giftermål mellan Carl Hayden och Margareta Andersdotter 1818.

De dömdes till äktenskap 1816, men de gifte sig först den 22 november 1818. Varför det kom att dröja så länge, har jag inte kunnat utreda. Dock är Margareta höggravid vid bröllopet och föder sonen Carl Gustav bara nio dagar senare, den 1 december. Han blev då registrerad som "äkta", vilket kan ha varit skälet till att de ändå gifte sig. 

Men året därpå händer något. Carl Hayden begår en stöld och straffas med spöslitning. Rättegångs-handlingarna är ännu inte digitaliserade och en beställning av dem kan inte göras till Arkiv Digital, då de p.g.a rådande coronarestriktioner inte fått komma in än på Landsarkiven. Så vidare utredning får anstå en tid. Vi vet dock att Carl Hayden straffas än hårdare, då han även kom att avskedas för vanfrejd som soldat vid Hälsinge regemente.

"Soldaten Carl Hayden avförd ur rullorna för vanfrejd den 12 juni 1819."

Hur det skulle komma att drabba honom och hans växande familj, ska jag återkomma till. Men jag vill först berätta om hans liv innan han kom att bosätta sig i Bergsjö. Han var född 1793 i Bälaryd, även om viss osäkerhet råder om det, då han inte finns noterad i den födelseboken. Men hans föräldrar Anna och Sven Ekström från Bälaryd i Jönköpings län finns med som vittnen vid giftermålet 1818. Denna osäkerhet fick mig att göra en googling för att se om han fanns i några publika släktträd, och jag fick då en träff på en hemsida över "Släkten Nygren i Nysund". Där hittade jag mycket intressant information om Carl, då det där fanns en skannad, och renskriven, uppteckning gjord efter en intervju med Carl Hayden så sent som 1882.  

”En av deltagarna i Finska kriget 1808 och 1809 lever ännu i Bergsjö, nämligen Karl Hayden i Wade. Han är född i Småland 1793, och blev, 13 år gammal, trumslagare i Stockholm, och sändes om sommaren 1808, jämte 3:ne andra trumslagare till Helsinge Regementes Vargeringar, som då låg i Gävle under vapenövning. De for sjövägen till Finland, och landsteg i Kristinestad den 28 augusti, samt marscherade under påföljande natt till Lappfjärds kyrkovall, där de så fort det dagades uppställdes i slagordning. Klockan 7 var skjutningen redan börjad. Mot kvällen drog ryssarna sig tillbaka, och svenska hären kvarstannade några dagar. Allmogen i trakten uppbådades till gångled att begrava de fallna. Långa gravar eller diken uppgrävdes i skogen, där de fallna hoptals begravdes. Sedan var Hayden med i slaget vid Ömåsa, där dock en flod skilde härarna. Där fick hären order att tåga till Oravajs, och samma dag man dit anlände, började slaget om kvällen; och skjutningen upphörde när natten inbröt; dock blev hären på sin vakt, och så fort det åter dagades började ånyo striden; och stor var manspillan å båda sidor. Emot kvällen drog svenskarna sig tillbaka, och flydde under natten till Nya Karleby. Under denna flykt var Hayden, som var ung och späd, nära att förlora de flyende kamraterna ur sikte, han snavade därvid och föll i ett dike, därvid en ryss upphann och upplyfte honom, satte på honom trumman och pekade varthän de flyende var. 1809 var Hayden med den del 

av hären, som tågade till Jämtland, att möta de infallande Norrmännen; men Norrmännen avtågade, att där blev ingen drabbning. Sedan återvände hären norrut, till Hörnefors Bruk, där Ryssarne voro, och där skärmytslingar förekom, men ej något stort slag. Denna Haydens muntliga berättelse är besannad av hans krigskamrater, vilka dock nu är döda, betygar

Bergsjö den 2 Januari 1882
Erik Högström
Kommunalskrivare”

Brevet finns i Gävleborgs län landskontors arkiv, volym GIg:7

Så dramatiskt att som trettonåring sändas iväg som Trumslagare och hamna i regelrätta strider mot ryssen. Det är inte utan att man jämför det med den pågående ryska attacken på Ukraina, och Sveriges och Finlands tankar om att gå med i NATO -  men att det i ljuset av detta kan vara gott att få läsa om medmänskliga handlingar också. 

Men åter till hur livet kom att bli för familjen Hayden efter hans avsked. Flera barn föds, men hur han lyckades försörja dem är högst oklart. Det måste ha varit svårt, för jag hittar i ett sockenstämmoprotokoll från år 1821 att han ber om understöd. 

Sockenstämmoprotokoll från den 2 juni 1821.

"Slutligen anmäldes afsked. Soldaten Haydens ansökning om något bidrag af socknen till erhållande av någon lite stuga för sig och sina små barn: men härtill yttrade socknemännen sin synnerliga obenägenhet, och wille att öfwerläggningen i detta ämne skulle åtminstone till nästa år upskjutas."

Året därpå kom istället Haydens hustru Margareta att på plats i sockenstugan framföra ytterligare en vädjan. "Inställde sig afsked. Sold. Carl Haydens H:u med ödmjuk och trägen bön till S:n männen, att de för barmhertighets skull wille förhjelpa henne till något tak öfwer hufwudet för sig och sina små barn, som hvilken begäran S:n männen aldeles afslogo - Då hon ytterligare anhöll, att någon boningsplatts för henne måtte uplåtas, i fall hon skulle kunna förskaffa sig någon stuga, upstodo stridiga meningar härom. - Då en del yttrade, att hon borde få bygga på den sandbacke inom Wade gård som förut warit bestämd till Soldat-husens uppbyggande åt Hayden i hans tjenstetid, bestreds detta aldeles af grund-egaren till beröre plats. - Således måste Hustru Hayden - oagtadt pastors föreställningar och förböner - afträda med oförrättadt ärende, utan hopp om någon hjelp hwarken i det ena, eller det andra."

Sockenstämmoprotokoll från den 31 maj1822.

Hjärtskärande läsning. Än sorgligare blir det om man tittar på hur familjen hade det under dessa år och framåt. Utöver dottern Margareta och sonen Carl Gustaf, som föddes strax efter bröllopet så föds Anna 1822 och sedan Catharina 1824. Hon dör i smittkopporna 8 månader gammal. När så ännu en dotter föds 1826 får hon, som traditionen bjöd, också namnet Catharina. Men hon dör endast 1 månad gammal av diarré. Året därpå föds tvillingarna Catharina och Anders, men de är så svaga att de dör endast 1 dygn gamla. Ytterligare en dotter föds 1828, men namnet Catharina vågar de säkert inte ge henne då tre systrar före henne dött med det namnet, så hon får heta Gunilla. Det gav henne ingen tur alls, för hon dog bara 2 dygn efter födseln. 1830 föds så en son, som då får ärva namnet efter sin döda bror Anders. Slutligen föds Sven 1832. 

Barnen växte upp och försvann från hemmet i unga år, då de tog tjänst som pigor och drängar. Carl Gustaf verkar dock vara lite stökig, då även han döms för en stöld på 1850-talet. Han gör dessutom en ung kvinna gravid, och hon föder den 2/1 1869 en son som får namnet Carl Johan. Carl Haydens hustru Margareta Andersdotter dör 1860 av en "växt i underlivet". Sonen Carl Gustaf  flyttade aldig hemifrån, utan dör där 58 år gammal av slag. Carl Hayden bor ensam kvar och tar sig en hushållerska. Han dör 1888 vid närmare 95 års ålder. 

När jag forskade på Carl Hayden slog det mig, som så många gånger förr, att det blir för mycket fokus på de män som begår brotten och att deras fruar och barn blir osynliggjorda. Livet var för de allra flesta oerhört slitsamt ändå, men med en dömd make och de konsekvenser som följde med förlorat förtroende hos de kringboende och den makt socknens bemedlade besatt, så är det svårt att föreställa sig vilken kamp det var att få fram mat på bordet till sina barn, hålla dem varma och klädda, samtidigt som ett nytt liv växte i den utmärglade kvinnans kropp. Carl Hayden var säkert inte mindre moraliskt lagd än många andra, men ett felaktigt taget beslut förändrade hans och familjens förutsättningar till att skapa sig ett drägligt liv.