Skuggsidor - Berättelser från marginalen i Hälsingland

För alla personer som häktades misstänkta för ett brott skulle ett prästbevis inhämtas, för att man skulle kunna utreda om personen ifråga levt ett hederligt liv eller inte. De prästbevis som sändes hit till fängelset i Gävle för de som satt här, kom sen att lagras uppe på vinden med allt annat arkivmaterial som fängelset producerade om de intagna. Där blev de liggande i många, många år. Men vi känner till att det efter en brandsyn i modernare tid, krävdes att vinden skulle rensas på allt brandfarligt... Containrar beställdes fram och från vindsgluggarna kastades allt ner.  Men av en ren slump fick vi för cirka 15 år sen in en lunta med material från en tidigare fängelsedirektör, som lite skamset berättade att han på 1960-talet råkat få med sig det hem när han slutade här. Det visade sig vara en liten guldgruva, med inventarieförteckningar så gamla att de handlade om det äldre länshäktet, kvitton från smeder som slagit fångar i bojor, med mera - och så en hel del prästbetyg. Flera av d

På lördag den 2 april kl 16, kommer jag till Blå gården i Gnarp! Då kommer jag att berätta om vårt projekt Skuggsidor, men även ge er lite tips på hur man kan leta vidare i fängelsearkiven om man hittat en ana dömd för ett brott. Jag förklarar då också hur de straffades och varför straffen var utformade som de var. Från Gnarp och Harmånger har vi inte fått in några berättelser om dömda brottslingar, förutom de få historier vi redan känner till om de människor som avrättats vid Årskogen på gränsen till Medelpad, och på avrättningsplatserna vid Stigsängarna.  Utdrag ur husförhörslängden för Johan Höglund och hans hustru Greta Danielsdotter år 1851. Han dömdes till döden för mord och hustrun till 3 år på tukthus för delaktighet.  Jag vill mer än gärna att ni som kommer till föredraget tar med er det ni har, om det så bara är små noteringar om brott i husförhörslängderna. Tillsammans kan vi nysta vidare! Har du inte möjlighet att komma den dagen, går det utmärkt att kontakta mig på telefo

Den 17 mars 1893, strax före kl 8 på morgonen, togs Per Johan Pettersson ut från sin cell på fängelset i Gävle för sista gången. Han leddes ner för fängelsets trappa och sedan ut på bakgården där inbjudna gäster och Anders Gustav Dalman stod och väntade på honom. Dalman var Skarprättare och hade fått uppdraget att ända Per Johans liv genom att halshugga honom.  Upprinnelsen till denna avrättning var att Per Johan Pettersson ett år tidigare tubbat sina två yngre bröder att skjuta två poliser till döds, vilka kommit för att sätta stopp på deras lönnkrögeri i Mossbo utanför Alfta i Hälsingland. Per Johan Pettersson fotograferad med sina två bröder och sin far efter dådet. Mycket finns skrivet om detta fall, så jag vill här fokusera på de små detaljerna i den fångrulla där Per Johan finns inskriven.  När Per Johan häktades den 4 maj 1892 fick han lämna ifrån sig sina personliga tillhörigheter, vilka här står listade. 1 par byxor, en halsduk, ett par hängslen, kalsonger och en krycka är någ