Skuggsidor - Berättelser från marginalen i Hälsingland

I projektet med dessa Skuggsidor, har jag läst in mig på en hel del historisk litteratur om brott och straff i Hälsingland. En bok som jag tidigt fastnade för var Olle Hoflunds skrift om Färila socken 1543 - 1736 "Fädernas vedermödor, strider och missgärningar" från 1995. I den går han huvudsakligen igenom rättegångshandlingar från tingslaget i Färila och fram skymtar allmänmänskliga problem, men här träder också fram berättelser om grymma dåd och ond bråd död. En historia som jag minns särskilt är den om den s k flytt- och tiggarelappen Jöns Jonsson som år 1712 hittades hängandes i en snara om halsen i en liten tall vid Ygs by på vägen mellan Färila och Järvsö. Länsman Erik Forsbeck och hans medhjälpare Joen Larsson kallades då till platsen.  Där fann de lappen hängande vid pass 2 famnar från allmänna landsvägen "sålunda att på sielfwa tallen war wid pass 2 allnar ifrån jorden en torr qvist, dher öfwer rännesnaran som war en Reen seena, och ett tillknutit wästgiöte band

Efter vår efterlysning av berättelser från Hälsinglands skuggsidor har vi fått in en helt fantastiskt fin och gripande berättelse från Carina Arvidsson, barnbarnsbarn till Nils Fredrik Åkerberg. Hon berättar här med egna ord.   Alla visste att Signe var adopterad från Hälsingland men ingen visste varför. Hon hade kommit till bygden som femåring och gift sig som 19-åring. Hon och Oskar fick 17 barn och hon var känd i hela Skattkärr för sin vänlighet och generositet. Ingen anade hur Signes första år i livet varit. Det skulle gå över 40 år efter hennes död innan vi lärde känna hennes bakgrund. År 2014 var vi några kusiner som släktforskade lite grann och efter att ha fått fram Signes biologiska föräldrar var det någon som Googlade på pappans namn Nils Fredrik Åkerberg och fick fram att det gjorts en bok om honom och att han varit dömd för dubbelmord. Hon som skrivit boken är en avlägsen släkting som heter Louise Sjöbäck. Hon hade, till skillnad mot oss, hört om sin släkting Nils Fredri

Anki Gagge, som släktforskar, hittade några avlägsna släktingar i Skästra utanför Järvsö som 1838 misstänktes för brott och därför sändes till häktet i Gävle. Det var hennes morfars morfars farbror Jöns Olofsson och hans hustru Margta Andersdotter som ansågs varit delaktiga i ett giftmord av soldaten Pehr Schön från Sillerbo i Ljusdal. Hans hustru Greta Lisa Sundell var den huvudmisstänkte och sattes också på slottshäktet. De tre sändes flera gånger fram och tillbaks till häradsrätten i Ljusdal. Där dömdes Sundell i juli 1838 till döden, och att först mista höger hand, sedan halshuggas och efter det brännas på bål.  Fångrullan i Gävle över Greta Lisa Sundell i juli 1838 Hårdare straff skulle alltid underställas Hovrätten och de tog upp fallet i oktober samma år, men det dröjde ända till 27 december innan deras utslag ankom till slottshäktet. För Greta Lisa Sundell var det dock försent, då hon redan den 9 december dött på slottshäktet. Tyvärr får vi aldrig veta orsaken, då det inte note

Det är inte bara arkiven med bevarad fakta som kan hjälpa oss att skapa en berättelse om människor i det förgångna. Museernas föremålssamlingar är viktiga artefakter som, bland mycket annat, kan öka förståelsen för hur man tidigare tänkt och gjort för att lösa vardagslivet så praktiskt som möjligt. Vårt fokus på Sveriges Fängelsemuseum är att bevara föremål från brottens och straffens historia och sedan, som ett exempel, använda dem i våra utställningar för att levandegöra det förgångna.   Många som kommer till oss uppfattar att allt vi har i samlingarna är det som syns. Men så är det långt ifrån. I verkligheten är det bara några få procent som är utställda just nu i våra basutställningar. De som inte visas just nu, kan komma att visas om några år eller rent av om hundra år. För det är vårt ansvar att förvalta och förvara dem, så att de bevaras så länge det bara är möjligt.   Föremålen används också för forskning. Många släktforskare som hittar en anmoder eller anfader som dömts för et

  -Min farfars farfars bror försvann spårlöst 1882 och hittades mördad först 1887. Emma Hedberg Sehlberg. Detta hade Emma hittat i sin släktforskning och hon började nysta i denna mordhistoria, men hörde av sig till oss och frågade om vi kunde få fram mer om fallet. Mannen hon ville veta mer om var skräddarlärlingen Per Hedberg, född i Alfta 1845. Han hade vuxit upp under fattiga omständigheter och kommit i klammeri med rättvisan flera gånger. Förutom att spåra honom i fångrullorna för både Hudiksvalls kronohäkte och länsfängelset i Gävle, hittade jag också ett fotografi på honom taget vid frigivningen från Långholmen 1879, där han suttit två år och tre månader för 2:a resan stöld.   Per Hedberg fotograferad inför frigivningen 1879. ArkivDigital: Centralfängelset Långholmen (A, AB) DIIIIa:4 (1879) Bild: 560 Orsaken till detta straff var att han och svågern Lars Persson begått en bankstöld i Arbrå i oktober 1876, där de burit med sig en kassakista och sedan släpat ner till älv