Skuggsidor - Berättelser från marginalen i Hälsingland

I april 2022 skrev jag ett blogginlägg om en Leonard Gavell som var släktens svarta får. Vad som var okänt då, är att han också kom att bli historisk genom att ha blivit omnämnd i Gävleborgs fd landshövding Hugo Hamiltons memoarer "Hågkomster, strödda anteckningar" som utkom 1928. Om detta skriver Sveriges Fångvårdsmannaförbund i sin tidning "Vård och vakt" i aprilnumret 1931. En både dråplig och sorglig historia!  Ur "Vård och Vakt" april 1931 Det tidigare blogginlägget "Släktens svarta får" går att läsa här. /Katarina Kallings

Nu har vi formellt avslutat projekt Skuggsidor och en rapport är insänd till Region Gävleborg som varit med och delfinansierat. Men det här är egentligen bara början på ett arbete som i princip aldrig kommer att ta slut. Vi kommer att fortsätta samla in berättelser och vi kommer fortsättningsvis försöka dokumentera juridiska platser, som häkten och gästgiverier i Hälsingland där det hållits ting. Kartan över dessa är långt ifrån färdigritad. Så vi välkomnar alla som har kännedom om detta att fortsättningsvis höra av sig. Vi tackar också alla som medverkat med sin kunskap och dem som bidragit med pusselbitar om begångna brott som vi ofta tillsammans försökt att teckna en klarare bild över. I rapporten, som bifogas här som pdf, beskrivs projektet inledningsvis i kapitel 1. Samtliga blogginlägg fram till i september 2022 är samlade i kapitel 2 och i det sista kapitlet redovisas de juridiska platser som identifierats. Men observera att rapporten är ett levande dokument och kommer att uppda

I projektet Skuggsidor ingår, förutom insamling av berättelser från marginalen, att dokumentera juridiska platser i Hälsingland. Men juridiska platser menas byggnader där man hållit ting, dvs rättegångar, och där misstänkta brottslingar hållits förvarade inför tingsförhandlingar eller i avvaktan på vidare transport till ett fängelse eller i äldre tid en fästning eller en korrektionsinrättning. På dessa platser har även personer dömda till döden förvarats sista dygnet innan avrättning på någon av Hälsinglands avrättningsplatser.  Dessa avrättningsplatser i Hälsingland dokumenterade vi i ett tidigare projekt, vilken det går att läsa om på vår hemsida Avrättningsplatser I fredags reste jag därför upp från Gävle för att dokumentera byggnader som finns bevarade i Enånger, Hudiksvall och Bergsjö.  I Enånger finns en gammal "finka" från slutet av 1800-talet. Den låg tidigare intill Backa gård där länsman Westerlund bodde. Arresten flyttades på 1970-talet av Enångers hembygdsförening

I projektet med dessa Skuggsidor, har jag läst in mig på en hel del historisk litteratur om brott och straff i Hälsingland. En bok som jag tidigt fastnade för var Olle Hoflunds skrift om Färila socken 1543 - 1736 "Fädernas vedermödor, strider och missgärningar" från 1995. I den går han huvudsakligen igenom rättegångshandlingar från tingslaget i Färila och fram skymtar allmänmänskliga problem, men här träder också fram berättelser om grymma dåd och ond bråd död. En historia som jag minns särskilt är den om den s k flytt- och tiggarelappen Jöns Jonsson som år 1712 hittades hängandes i en snara om halsen i en liten tall vid Ygs by på vägen mellan Färila och Järvsö. Länsman Erik Forsbeck och hans medhjälpare Joen Larsson kallades då till platsen.  Där fann de lappen hängande vid pass 2 famnar från allmänna landsvägen "sålunda att på sielfwa tallen war wid pass 2 allnar ifrån jorden en torr qvist, dher öfwer rännesnaran som war en Reen seena, och ett tillknutit wästgiöte band

Efter vår efterlysning av berättelser från Hälsinglands skuggsidor har vi fått in en helt fantastiskt fin och gripande berättelse från Carina Arvidsson, barnbarnsbarn till Nils Fredrik Åkerberg. Hon berättar här med egna ord.   Alla visste att Signe var adopterad från Hälsingland men ingen visste varför. Hon hade kommit till bygden som femåring och gift sig som 19-åring. Hon och Oskar fick 17 barn och hon var känd i hela Skattkärr för sin vänlighet och generositet. Ingen anade hur Signes första år i livet varit. Det skulle gå över 40 år efter hennes död innan vi lärde känna hennes bakgrund. År 2014 var vi några kusiner som släktforskade lite grann och efter att ha fått fram Signes biologiska föräldrar var det någon som Googlade på pappans namn Nils Fredrik Åkerberg och fick fram att det gjorts en bok om honom och att han varit dömd för dubbelmord. Hon som skrivit boken är en avlägsen släkting som heter Louise Sjöbäck. Hon hade, till skillnad mot oss, hört om sin släkting Nils Fredri

På Sveriges Fängelsemuseum kan vi med skäl hävda att Alfta är överrepresenterat, då vi har många dömda därifrån i våra utställningar. Så på lördag den 18 juni, när vi finns med i Alfta under Husförhör, så är det nästan som att komma hem!  Under dagen står jag, Katarina Kallings, och efterlyser berättelser, hörsägner, minnen och kanske en och annan skröna från Hälsinglands skuggsidor. Behöver du tips och råd om hur du kommer vidare i din släktforskning så hjälper jag till om hur de dömda kan hittas i arkiven. Så kom, säg hej och prata med mig!  Välkommen till en kulturhistorisk byfestival i Alfta. Välkommen till den stora kulturhistoriska byfestivalen i Alfta – Husförhör i Alfta. Festivalen är ett tillfälle där vi ”förhör” husen om både dess byggnadshistoria och om vilka människor som bott i dem. I hembygdshuset medverkar under dagen flera museer och föreningar med berättelser från bygden och information kring sina verksamheter.  Här kan du träffa representanter från bland annat Länsmus

Unga män, medelålders män, gamla män, förslagna, förföriska och försupna män. Jag hittar dem i de historiska arkiven och de tar stor plats oavsett klass, etnicitet och social tillhörighet. Så stor plats att de skymmer bilden av kvinnorna som finns där också. Då jag forskar på brott och straff så är det männen som det blir fokus på, då det är de som begår merparten av alla brott.  I det senaste blogginlägget om familjen Hedströms i byn Långhed i Alfta, där jag hittade en notering av prästen i husförhörslängden om att det rådde "oenighet mellan makarna och otillbörlig behandling av barnen" så går det inte att göra någon vidare tolkning av det. Vad var de oeniga om? Bråkade de båda två med barnen, slog de dem, var de båda alkoholiserade och köpte brännvin för de få slantar som kom in? Fick barnen någon kärleksfull fostran överhuvudtaget? Arkiven tiger.  Men allt för ofta ser man att kvinnorna och barnen blir oerhört lidande av de handlingar männen begår. I både kyrkböcker och få

Strax norr om Alfta längs "Stora Hälsingegårdars väg" ligger byn Långhed som har två Hälsingegårdar, Pallars och Jon-Lars, med på UNESCO:s världsarvslista. Långt många fler praktfulla gårdar finns i byn och de skapar tillsammans ett unikt och viktigt kulturarv. I Långhed pågår nu ett kulturarvsprojekt, i regi av Långheds bygdegårdsförening, som bland mycket annat syftar till att skapa promenadstråk med stopp på flera ställen där skyltar ska informera om platsen, personer och intressanta händelser. QR-koder ska där också kunna leda till ljudberättelser och filmer. Projektledaren heter Lennart Holm och han välkomnade mig upp till Långhed, dit jag var i onsdags den 8 juni. Långheds bygdegårdsförening driver sin verksamhet i det gamla Godtemplarhuset Fortunatas som stod färdigbyggt 1903. Här kan man äta en mycket god sopplunch som serveras med nybakt bröd från de egna bakugnarna hela sommaren på onsdagar och lördagar 11-14.  Lennart Holm har bett mig att leta efter berättelser fr

Bertil Sundin i Gnarp bad mig titta lite närmare på ett man som var spårlöst försvunnen i arkiven. Sådana fall tar jag gärna på mig, allra helst om det visar sig vara en person som jag kan söka efter i de snåriga fängelsearkiven...   Han hette Eric Nilsson och var en ung man som 1808 flyttade till Gnarp från Järna i Dalarna, där han 1790 föddes som enda barnet till Nils Ersson och Karin Nilsdotter. Modern dog 1807 av "vattusot och moderpassion". Vattusot var då en benämning på sjuklig vätskeansamling i kroppen och moderpassion var en omskrivning för hysteri, vilket den dåtida läkarvetenskapen tolkade som ett sjukdomstillstånd orsakat i livmodern vid utebliven graviditet. (Sic)   Moderns död var troligtvis orsaken till att han lämnade föräldrahemmet. Eric fick arbete som dräng i Ängby. Men bara två år senare, 1810, döms han för tjuvnad och i husförhörslängden står noterat att han dömdes till 13 par spö. Trots detta stigma, som dömd brottsling, hittar han kärleken i Sigrid Nil

  När jag var till Gnarp i början på april, så lämnade Elisabet Hayden upplysningar till mig om Soldaten Carl Hayden i Vade, Bergsjö, född 1793 i Småland. Han skulle ha blivit avskedad p.g.a vanfrejd 1819, vilket väckte mitt intresse. Jag hittade honom i husförhörslängderna för samma år, och där fanns mycket att fundera över. Dels står det att utläsa "damnatus Furti & Spöstraff 1819" vilket betyder att han straffats för stöld med att spöslitas. Men där stod också att han dömts till äktenskap 1816, men även ? av en annan. Det går inte att riktigt förstå vad det står, men det kan handla om att han haft en relation med någon annan som han tvingades avsluta. Det är troligtvis prästen som krävt att han ska gifta sig med Margareta Andersdotter, då de lever ihop och dessutom har en dotter, också hon med namnet Margareta född 1816.  "Dömd till äktenskap, 1816, men äfven ? af en annan". Giftermål mellan Carl Hayden och Margareta Andersdotter 1818. De dömdes till äktenska