-Farmor var "Hälsingeskräckens” dotter

Efter vår efterlysning av berättelser från Hälsinglands skuggsidor har vi fått in en helt fantastiskt fin och gripande berättelse från Carina Arvidsson, barnbarnsbarn till Nils Fredrik Åkerberg. Hon berättar här med egna ord.  

Alla visste att Signe var adopterad från Hälsingland men ingen visste varför. Hon hade kommit till bygden som femåring och gift sig som 19-åring. Hon och Oskar fick 17 barn och hon var känd i hela Skattkärr för sin vänlighet och generositet. Ingen anade hur Signes första år i livet varit.

Det skulle gå över 40 år efter hennes död innan vi lärde känna hennes bakgrund.

År 2014 var vi några kusiner som släktforskade lite grann och efter att ha fått fram Signes biologiska föräldrar var det någon som Googlade på pappans namn Nils Fredrik Åkerberg och fick fram att det gjorts en bok om honom och att han varit dömd för dubbelmord. Hon som skrivit boken är en avlägsen släkting som heter Louise Sjöbäck. Hon hade, till skillnad mot oss, hört om sin släkting Nils Fredrik under sin uppväxt, forskat runt hans historia och slutligen gjort en bok om honom. 

Vi kontaktade henne och beställde hennes bok. Vi var även några kusiner som tillsammans med henne åkte upp till Järvsö och besökte farmor Signes födelseby. Vi besökte även det ställe dubbelmordet hennes far blev dömd för hade skett.

Men vi tar det ifrån början...

Länsmannens son begår brott

Historien börjar på släktgården Prans i Roteberg nära Edsbyn, Ovanåkers socken, Hälsingland.

Signes farfars far hette (Udds) Olof Nilsson Säll (1799-1878) och var husman (torpare). Hans fru hette Ella Olsdotter (1797-1873). De fick bland andra en son som döptes till Olof Åkerberg, Signes farfar.

Olof Åkerberg (1822-1861) blev fanjunkare och länsman över Ovanåker och Voxna socknar. Han var gift med Anna Ersdotter (1820-1895) som var född och uppväxt på hemmanet Prans,

På denna gård hade släkten Åkerberg levt i många generationer (sedan Gustav Vasas dagar) men då Olof Åkerberg fick lungsot och dog vid 39 års ålder fick familjen flytta. Arvet bestod av en massa skulder.

År 1869 blir en av sönerna, Nils Fredrik Åkerberg 21 år, ertappad med att ha stulit kläder och pengar från släkt och grannar i Roteberg. Stölden skedde förmodligen i samband med att aktion skulle hållas på släktgården Prans efter att förmyndarna nekat en av Fredriks bröder att köpa gården.

Efter denna skamfulla händelse skötte sig Fredrik, jobbade och skaffade familj.

År 1881 gifter sig Nils Fredrik med Elisabeth Persdotter och de får tio barn varav tre dör som spädbarn. Det yngsta barnet som överlever är Signe, min farmor.

Paret livnär sig på jordbruk och en affärsrörelse. Förmodligen säljs en hel del hembränt till de rallare som drar genom bygden i samband med att järnvägen mellan Ljusdal och Hudiksvall byggs. Kundunderlaget försvinner då järnvägen är klar 1887 och då inte heller jordbruket bär sig ekonomiskt går affärsrörelsen i konkurs. Nu har även Nils Fredrik börjat att dricka av den sprit han framställer.

1886 blir Fredrik tagen av länsman för olovlig brännvinsförsäljning vilket leder till att han tvingas sälja hemmanet till sin svärfar för att slippa de dryga bötesbelopp han annars skulle ha fått som hemmansägare. Han sitter av summan som bötesfånge på länsfängelset i Gävle.

Nils Fredrik Åkerberg

Arkiv Digital

Då han kommer ut från fängelset tvingas familjen att flytta från Gryttjesbo (Ljusdal), som förmodligen såldes av Fredriks svärfar. Familjen flyttar till Tjernelund (Ljusdal). Här föds Signe.  Här fanns inget jordbruk eller någon affär att livnära sig på så Fredrik bestämmer sig för att bli gårdfarihandlare- något som passade honom väl eftersom han var lockad av affärer och var atletiskt byggd, enligt Ljusdals tidning 6/1 1898:

"- långbent atlet, smidig, stark och vig, med en kroppskonstitution som skulle hedra en sportsman". Han ansågs också ha ett livligt uppträdande och en rask gång.

Det var under sina vandringar med varor som han kom åt att stjäla pengar, kläder och husgeråd I gårdarna längs vägen.

År 1892 döms han till två månaders fängelse för stöld och hamnar på Länsfängelset I Gävle igen. Efter sin frigivning dröjer det inte länge förrän han är tillbaka, dömd till åtta månaders fängelse.

År 1895 blir Fredrik återigen häktad för stöld men lyckades rymma från en fångvagn i rörelse och det är då han blir känd genom en artikel i Ljusdals tidning 26/3 1896. Han har åkt emellan Ljusdal och Bollnäs för rannsakning och att bli dömda för olika stölder men lyckas skruva loss ett ventilationshjul som han slår ner en fångvakt med på det rullande tåget och kastar sig ut någonstans mellan Holmsveden och Kilafors stationer. Han skadar ena foten och man hittade spår efter honom över en sjö nära Henninge.

 Fredrik lyckas hålla sig fri i två år och kallar sig Wallström då han ofta vistas i någon av lönnkrogarna nära Järvsö. Han besöker hemmet för barnens skull då och då och Elisabeth blir gravid i oktober 1896 (med min farmor Signe som föds 13/7 1897).

Det är bla. på gården Hammar som Fredrik håller sig gömd men han tas tillfånga på apoteket på Stene gård i Järvsö nyårsafton 1898. Länsman Kjellbom hittar massor av tjuvgods på Hammargården.

Familjen splittras

Femtio år gammal hamnar nu Fredrik på Långholmen i Stockholm, dömd till tre år, tre månader och fyra dagar för både inbrott, stölder, våld mot fångvaktare och våldsamt motstånd vid häktning.

Fem dagar efter faderns gripande skrivs fyra av hans barn in på fattighuset Bäckänge några mil väster om Ljusdal. Mamman Elisabeth vistas troligen i en av de celler som fanns för sinnessjuka på Bäckänge innan hon transporteras till Nyköpings hospital och senare, med diagnosen Dementia primaria, paranoidas  (en variant av Alzheimer) vidare till “Asylen” i Uppsala.

De fyra barnen var Anna Christina 17 år, Gunnar 7 år, Karl 5 år och lilla Signe 6 månader. De övriga tre hamnade hos två mostrar i Ljusdal och en skomakare i Hudiksvall.

Åkerberg rymmer återigen och syns på bygden.

Riksarkivet Frigivna straffarbetsfångar.

Dubbelmorden

Tre veckor senare den 9 oktober sker det första dubbelmordet i Delsbo. Den 9 oktober 1901 hittas 68-åriga Ingrid Olsson mördad och maken J.O. Olsson slagen medvetslös, i sina sängar i en “undantagslägenheten”. Knappt en vecka senare sker det ännu ett dubbelmord i Hälsingland. Ett äldre par i  Arbrå, på gården Lill-Kurdland, har mördats och blivit bestulna på pengar. Den mördade mannen, Lars Persson, är bankombud och förmedlar lån mot viss provision i betalning. Han förvarar stora summor kontanter i kassaskåpet.

Morden uppdagas då en man kommer till Lill-Kurland tidigt på morgonen 16 oktober för ett bankärende. Han upptäcker att det bolmar rök genom skorstenen och luftgluggarna och med hjälp av grannar får de upp den låsta dörren och kan dra ut makarna Persson. Det har anlagts två bränder inne i huset. Kropparna är huggna med både yxa och kniv. Ingen skyldig hittas till någon av de två dubbelmorden men Åkerberg, och hans eventuella “liga”, blir genast misstänkta.

Jakten på Åkerberg

Länsmännen Kjellbom och Dalin sätter i gång en skallgångskedja efter Åkerberg.

Pressen i Hälsingland spär på oron hos befolkningen med att Åkerberg. och hans påhittade “liga”, kan slå till när som helst igen. Järnhandlarna säljer slut på sina revolvrar och oroliga posttjänstemän begär, men får avslag på, en ansökan om att få bära tjänstevapen. I Ljusdal anställs patrullerande nattvakter för att bevaka banker och butiker, medan ortens kommunalmän beslutar att gatubelysningen skall vara tänd hela nätterna igenom, till en kostnad av tio kronor per natt.

Tidningarna utnämner Offerberg och Pilagården till den farligaste platsen i hela Hälsingland och alla som vistats där anses ingå i ligan.

Länsmännens misslyckanden att hitta Åkerberg och hans liga följs nu av landets alla tidningar och landshövding Hugo Hamilton i Gävleborgs län bestämmer sig för att sätta in extra ordinära åtgärder. En belöning på 3000 kr till den som ser till att Åkerberg åker fast, oavsett om han blir dömd för morden. En “Åkerbergsfeber” startar som gör att massor av lösryckta tips strömmar in.

Fredrik Åkerberg grips i december i Medelpad med hjälp av en uppmärksam befolkning. Han har en massa stöldgods I sin kappsäck och en hel del kontanter. Den dramatiskt lagda landsfiskalen C.F. Köhler låter Åkerberg fotograferas I olika slags förklädnader (pappmask, lösskägg, kvinnokläder mm) och sprider ryktet till pressen att Åkerberg är förklädningskonstens mästare som kan drapera sig I vilken utstyrsel som helst. Han försöker att få Åkerberg att göra skräckinjagande grimaser.

Köhler sprider bilderna över landet tillsammans med uppmaningen att alla som sett denne man skall höra av sig till spaningsledningen.

Ett av de fotografier där Åkerberg iklätts ett lösskägg.

 

Åkerberg döms till döden

Rättegången mot Åkerberg varar i flera månader och han nekar hela tiden till att ha begått brotten. Vid några tillfällen får han träffa några av sina nio barn, förmodligen äldsta dottern Anna och den yngsta Signe, för att han eventuellt skall bryta ihop och erkänna.

Över 800 personer vill vittna, både den höga belöningssumman och en så kallad vittneslön lockar.

En man från “ligan”, Spännar-Lars, erkänner att han blivit uppmanad att ljuga om Åkerbergs skuld. Häradsrätten väljer att inte tro på hans bekännelse utan anser att han nu ljuger om detta istället. Järvsö häradsrätt dömer Åkerberg till döden för mordet på makarna i Lill-Kurland i juli 1902. Kolar-Ek döms av häradsrätten i Delsbo för mordet i Isbo. Men frikänns i nästa instans.

Domen ändras till livstids fängelse och Åkerberg anländer till Långholmen, 55 år gammal, i juni 1903 och får sitta I isoleringscell i tre år. Om de totalt elva åren på Långholmen skriver Åkerberg till sina söner 1931 I ett förvirrat brev hur han misshandlats och drivits med under sina år i fängelse. Först efter de elva åren på Långholmen förstår fängelseläkaren att Åkerberg är sjuk och i för dåligt skick för att friges. Han sänds därför 1914 till Västerviks Kronohäkte där han vistas på en avdelning för sinnessjuka.

Han sköter sig väl och arbetar flitigt med att klippa mattrasor, stoppa strumpor, väva mattor och band, skura golv, hugga ved eller sopa I korridorerna. Han får även vara barnvakt till Erik som är son till fängelsedirektör Lenhov.

Åkerberg fick aldrig återse sin familj. Barnen adopterades till olika delar av Sverige så fort dödsdomen föll. Ljusdals fattigvårdsstyrelse ville bli kvitt kostnaden för de föräldralösa barnen.

Barnen

Signe, som var yngst av barnen, hade fem år gammal hamnat hos fosterföräldrar i Rörsvik utanför Karlstad i Värmland. Hon följdes dit av sin äldsta syster Anna Christina som var 21 år och som stannade kvar i bygden i tre år. Systern for sedan vidare till Stockholm där hon arbetade som piga. Efter några år hamnade hon i boken över obefintliga.

Signe gifte sig 1915 med Oscar Olsson och fick 17 barn. De bosatte sig I Skattkärr där Oscar fått ärva lite mark. Signe kom att hjälpa sina fosterföräldrar med gården så länge de var i  livet. Hon cyklade eller gick de ca 4 km från Skattkärr, ofta med ett eller två barn I följe.

Signe födde barn mellan 1916–1939 och fick fyra flickor och tretton pojkar. Min far Ingvar berättade ofta historier om hur alla dessa barn fostrade varandra och hade mycket roligt tillsammans, samtidigt som det naturligtvis inte alltid var så lätt i en så stor familj. De sista två barnen var tvillingar och adopterades bort liksom en av döttrarna. Enligt vad som sas var Signe inte frisk då de sista barnen föddes och det bestämdes (över hennes huvud) att de skulle adopteras bort. Detta sörjde hon resten av sitt liv.

Det var trångt i den lilla stugan på tre rum och kök. Även om de äldsta barnen flyttade ut tidigt bodde det tio hemma samtidigt. De äldre fick ligga “skaföttes” i sängar och kökssoffan medan de yngre kunde få ligga i en stor byrålåda.

Oscar jobbade dagtid på Skattkärrs såg och på kvällsskift på Scandia Plywood i Skattkärr. Det fanns ingenting som hette barnbidrag på den tiden så det gällde att få in pengar till mat till den stora familjen. Signe gick upp mycket tidigt varje morgon och bakade matbröd, vilket aldrig lades ner i någon burk eller påse. Det tog slut innan dagen var slut.

De äldre flickorna hjälpte till med matlagning och barnpassning medan de äldre pojkarna tidigt gick ut på arbete och bidrog till hushållskassan. Många av dem jobbade extra på Stormossen och bröt torv. Den stora familjen åt i omgångar och det fanns alltid mat på bordet. En stor potatisgryta stod oftast på spisen, ibland med en Falukorvring liggande längst upp. Ägg kokade Signe i kaffekokaren för att spara på vatten. 

Ibland sinade brunnen ute på gården. Då fick man bära vatten i hinkar från en källa en kilometer bort. Barnen doppade, i smyg, hårt bröd i hinkarna med vatten. Detta som lite “mellanmål/godis”. Vatten och avlopp drogs in i den lilla stugan först 1968.

Födelsedagar firades aldrig men Jul var en stor festhögtid då alla barn samlades i hemmet, badades i den stora träbaljan i köket och åt julmat tillsammans.

Syskonen hade ständigt lekar och tävlingar på gång som senare kom att prägla familjemedlemmarnas framgångar inom olika sporter som fotboll, skidor, orientering, bandy och trav. Bröderna bildade ett fotbollslag som bestod av tio bröder och en brorsson. 

Fotbollslaget “Bröderna Arvidsson” blev riksbekanta genom tidningarna på 50-talet.
De vann ett antal segrar I Korpfotbollen för elvamannalag.
De fick en inbjudan att möta ett syskonlag i Japan men hade inte råd att åka dit. (Foto: Privat)

Oscar drabbades av en ögonsjukdom då han var i 65-års åldern som gjorde honom helt blind. Han gick bort 1966. Farmor Signe fick kämpa hårt med sin stora familj men hon var känd för sitt stora tålamod, sitt lugn och sitt gladlynta sätt. Många kommer ännu ihåg henne för sin stora gästfrihet och generositet då dörren alltid stod öppen för alla. Ingen anade vilken start hon fått I livet och ingen vet om hon minns något av sina första år.

Något vi heller aldrig får veta är om Nils Fredrik hade någon vetskap om vilken eller vilka som begick morden. Boken om honom av Louise Sjöbäck “Åkerberg sedd på mordtrakten” kanske ändå visar att han blev oskyldigt dömd för mord.

Signe kom att få över 40 barnbarn och ännu fler barnbarnsbarn.

Ett av hennes barn föddes samma dag som Nils-Fredrik Åkerberg dog, 12/8 1934. (Foto: Privat)

Carina Arvidsson

 

Källor: 

Åkerberg sedd på mordtrakten”, Louise Sjöbeck (Knights Förlag 2008)

Berättelser ur “Fågelviksglimtar 1999” - Östra Fågelviks Hembygdsförening av Stig Arvidsson och Margaretha Edström (två av de 17 syskonen)