Skuggsidor - Berättelser från marginalen i Hälsingland

Nu har vi formellt avslutat projekt Skuggsidor och en rapport är insänd till Region Gävleborg som varit med och delfinansierat. Men det här är egentligen bara början på ett arbete som i princip aldrig kommer att ta slut. Vi kommer att fortsätta samla in berättelser och vi kommer fortsättningsvis försöka dokumentera juridiska platser, som häkten och gästgiverier i Hälsingland där det hållits ting. Kartan över dessa är långt ifrån färdigritad. Så vi välkomnar alla som har kännedom om detta att fortsättningsvis höra av sig. Vi tackar också alla som medverkat med sin kunskap och dem som bidragit med pusselbitar om begångna brott som vi ofta tillsammans försökt att teckna en klarare bild över. I rapporten, som bifogas här som pdf, beskrivs projektet inledningsvis i kapitel 1. Samtliga blogginlägg fram till i september 2022 är samlade i kapitel 2 och i det sista kapitlet redovisas de juridiska platser som identifierats. Men observera att rapporten är ett levande dokument och kommer att uppda

Den 17 mars 1893, strax före kl 8 på morgonen, togs Per Johan Pettersson ut från sin cell på fängelset i Gävle för sista gången. Han leddes ner för fängelsets trappa och sedan ut på bakgården där inbjudna gäster och Anders Gustav Dalman stod och väntade på honom. Dalman var Skarprättare och hade fått uppdraget att ända Per Johans liv genom att halshugga honom.  Upprinnelsen till denna avrättning var att Per Johan Pettersson ett år tidigare tubbat sina två yngre bröder att skjuta två poliser till döds, vilka kommit för att sätta stopp på deras lönnkrögeri i Mossbo utanför Alfta i Hälsingland. Per Johan Pettersson fotograferad med sina två bröder och sin far efter dådet. Mycket finns skrivet om detta fall, så jag vill här fokusera på de små detaljerna i den fångrulla där Per Johan finns inskriven.  När Per Johan häktades den 4 maj 1892 fick han lämna ifrån sig sina personliga tillhörigheter, vilka här står listade. 1 par byxor, en halsduk, ett par hängslen, kalsonger och en krycka är någ

Nu när alla restriktioner är hävda och smittspridningen av covid har lugnat sig, är det äntligen dags för mig att kunna börja resa ut i Hälsingland och hålla föredrag om projektet med Skuggsidor.  På lördag den 12 mars kl 13 besöker jag Västra Hälsinglands forskarförening i Ljusdal, och kommer då att berätta om Sveriges Fängelsemuseum och bakgrunden till att vi nu efterlyser minnen och berättelser om historiska brott. Tillsammans med alla släktforskare vill vi med detta projekt skapa en djupare kännedom om vår historia, då också brott, straff, elände och misär måste belysas för att kunskapen och förståelsen för vårt gemensamma kulturarv ska kunna bevaras för framtiden.  Hoppas vi träffas i Ljusdal! 

Anki Gagge, som släktforskar, hittade några avlägsna släktingar i Skästra utanför Järvsö som 1838 misstänktes för brott och därför sändes till häktet i Gävle. Det var hennes morfars morfars farbror Jöns Olofsson och hans hustru Margta Andersdotter som ansågs varit delaktiga i ett giftmord av soldaten Pehr Schön från Sillerbo i Ljusdal. Hans hustru Greta Lisa Sundell var den huvudmisstänkte och sattes också på slottshäktet. De tre sändes flera gånger fram och tillbaks till häradsrätten i Ljusdal. Där dömdes Sundell i juli 1838 till döden, och att först mista höger hand, sedan halshuggas och efter det brännas på bål.  Fångrullan i Gävle över Greta Lisa Sundell i juli 1838 Hårdare straff skulle alltid underställas Hovrätten och de tog upp fallet i oktober samma år, men det dröjde ända till 27 december innan deras utslag ankom till slottshäktet. För Greta Lisa Sundell var det dock försent, då hon redan den 9 december dött på slottshäktet. Tyvärr får vi aldrig veta orsaken, då det inte note

Det är inte bara arkiven med bevarad fakta som kan hjälpa oss att skapa en berättelse om människor i det förgångna. Museernas föremålssamlingar är viktiga artefakter som, bland mycket annat, kan öka förståelsen för hur man tidigare tänkt och gjort för att lösa vardagslivet så praktiskt som möjligt. Vårt fokus på Sveriges Fängelsemuseum är att bevara föremål från brottens och straffens historia och sedan, som ett exempel, använda dem i våra utställningar för att levandegöra det förgångna.   Många som kommer till oss uppfattar att allt vi har i samlingarna är det som syns. Men så är det långt ifrån. I verkligheten är det bara några få procent som är utställda just nu i våra basutställningar. De som inte visas just nu, kan komma att visas om några år eller rent av om hundra år. För det är vårt ansvar att förvalta och förvara dem, så att de bevaras så länge det bara är möjligt.   Föremålen används också för forskning. Många släktforskare som hittar en anmoder eller anfader som dömts för et

Den avskedade soldaten Erik Wikberg i Flästa, Arbrå socken är gift med Barbro Ersdotter och de har fem barn tillsammans. Johan född 1759, Brita 1761, Salomon 1764, Sven 1766 och Anna 1769. Alla utom Brita flyttar från hemmet när de vuxit upp. Brita arbetar dock enligt en husförhörslängd som piga i Norränge 1779–1780. Under omständigheter hittar jag där en oläslig notering som jag fått hjälp med att tyda av Kerstin Alm på ”Föreningen Släkt och bygd” i Bollnäs. Det står troligtvis ”Orålig varnad” Brita har blivit gravid och föder en oäkta son den 4 juni 1791. Han får namnet Johan och döps dagen efter. Som moder är hon är i födelseboken då noterad som boende i Niarne 2–4 med sina föräldrar. Men det är något som inte stämmer, då både Brita och fadern Erik den 1 juli 1791 skrivs in i fångrullan på Gävleborgs länshäkte. I den står att det handlar om ”Enskilt hor med sin dotter”. Misstankar måste då finnas att Erik är far till sitt eget barnbarn. De har vid det urtima tinget i Järvsö den 2

  På Fängelsemuseet har vi allt sedan vi öppnade vår första basutställning 2004 mött människor som haft kännedom om begångna brott i Hälsingland, liksom också haft släktskap med dem. Vi ser att detta satt starka avtryck i människors berättelser. Det är främst nu tredje och fjärde generationen som börjat prata om sina anors brott och vedermödor - många vars liv levdes i marginalen. De vill därför veta mer. Vilka berättelser har levt kvar, trots tidigare generationers tystnad på grund av skam, glömska och de efterkommandes klassresor? Det är för alla dem som vill veta mer, som vi startat upp projektet Skuggsidor ! Familjen Petterssons hem i Mossbo, Alfta. Upprinnelsen till vårt intresse för Hälsingland, är också att det under 1830-talet fanns långt gångna planer för en utbyggnad av det trånga slottshäktet i Gävle som inte kunde härbärgera alla häktade från länet. Det var ju ett länshäkte för hela Gävleborg, men längst ner i länets södra del. Det ska då ha kommit upp ett förslag om att de