Brottslighet i Hälsingland

 

På Fängelsemuseet har vi allt sedan vi öppnade vår första basutställning 2004 mött människor som haft kännedom om begångna brott i Hälsingland, liksom också haft släktskap med dem. Vi ser att detta satt starka avtryck i människors berättelser. Det är främst nu tredje och fjärde generationen som börjat prata om sina anors brott och vedermödor - många vars liv levdes i marginalen. De vill därför veta mer. Vilka berättelser har levt kvar, trots tidigare generationers tystnad på grund av skam, glömska och de efterkommandes klassresor?

Det är för alla dem som vill veta mer, som vi startat upp projektet Skuggsidor!

Familjen Petterssons hem i Mossbo, Alfta.

Upprinnelsen till vårt intresse för Hälsingland, är också att det under 1830-talet fanns långt gångna planer för en utbyggnad av det trånga slottshäktet i Gävle som inte kunde härbärgera alla häktade från länet. Det var ju ett länshäkte för hela Gävleborg, men längst ner i länets södra del. Det ska då ha kommit upp ett förslag om att det vore bättre att bygga ett helt nytt fängelse i Delsbo – för då skulle det bli mycket närmre med transporterna av de häktade dit än till Gävle. Underförstått att det fanns fler kriminella i Hälsingland än i Gästrikland.

Det har vi tyckt varit lite lustigt att med glimten i ögat få berätta för gästande hälsingar. Men var det verkligen sant att hälsingarna var mer kriminella än gästrikarna eller människor från andra håll i Sverige - och vad berodde det på i sådant fall? Dessa antaganden är olyckliga, då det vi berättar om det förgångna ska vara baserat på fakta och inget annat.

Hälsinglands vackra träslott har format bilden av landskapet, liksom många hälsingars självbild. Men det finns fler berättelser från landskapet som också behöver lyftas fram ur skuggorna. Utifrån vårt perspektiv är det väl känt att Hälsingland historiskt, främst genom media, pekades ut som ”Knivarnas land”, ”Rackarland” och allmänt laglöst land, då kriminaliteten under lång tid, men främst under 1800-talets senare hälft och början av 1900-talet, var ett stort problem. Detta lyftes med stort fokus i bl.a. Norrlandsposten och spreds sedan vidare med artiklar i landets alla tidningar. Inte någon annanstans florerar det heller så mycket prat om landskapets kriminella förflutna som i Hälsingland, trots att problemen såg likartade ut på många andra håll i landet.

Vår utgångspunkt i att försöka förstå kriminalitetens ursprung i Hälsingland är att de stora skiftesreformerna av den uppodlade jorden, ängarna och skogen fram till 1800-talets mitt försvagade för vissa och skapade större ekonomiska resurser för andra. Mer om detta i kommande inlägg!

Katarina Kallings