Skuggsidor - Berättelser från marginalen i Hälsingland

Unga män, medelålders män, gamla män, förslagna, förföriska och försupna män. Jag hittar dem i de historiska arkiven och de tar stor plats oavsett klass, etnicitet och social tillhörighet. Så stor plats att de skymmer bilden av kvinnorna som finns där också. Då jag forskar på brott och straff så är det männen som det blir fokus på, då det är de som begår merparten av alla brott.  I det senaste blogginlägget om familjen Hedströms i byn Långhed i Alfta, där jag hittade en notering av prästen i husförhörslängden om att det rådde "oenighet mellan makarna och otillbörlig behandling av barnen" så går det inte att göra någon vidare tolkning av det. Vad var de oeniga om? Bråkade de båda två med barnen, slog de dem, var de båda alkoholiserade och köpte brännvin för de få slantar som kom in? Fick barnen någon kärleksfull fostran överhuvudtaget? Arkiven tiger.  Men allt för ofta ser man att kvinnorna och barnen blir oerhört lidande av de handlingar männen begår. I både kyrkböcker och få

På lördag den 2 april kl 16, kommer jag till Blå gården i Gnarp! Då kommer jag att berätta om vårt projekt Skuggsidor, men även ge er lite tips på hur man kan leta vidare i fängelsearkiven om man hittat en ana dömd för ett brott. Jag förklarar då också hur de straffades och varför straffen var utformade som de var. Från Gnarp och Harmånger har vi inte fått in några berättelser om dömda brottslingar, förutom de få historier vi redan känner till om de människor som avrättats vid Årskogen på gränsen till Medelpad, och på avrättningsplatserna vid Stigsängarna.  Utdrag ur husförhörslängden för Johan Höglund och hans hustru Greta Danielsdotter år 1851. Han dömdes till döden för mord och hustrun till 3 år på tukthus för delaktighet.  Jag vill mer än gärna att ni som kommer till föredraget tar med er det ni har, om det så bara är små noteringar om brott i husförhörslängderna. Tillsammans kan vi nysta vidare! Har du inte möjlighet att komma den dagen, går det utmärkt att kontakta mig på telefo

Den 17 mars 1893, strax före kl 8 på morgonen, togs Per Johan Pettersson ut från sin cell på fängelset i Gävle för sista gången. Han leddes ner för fängelsets trappa och sedan ut på bakgården där inbjudna gäster och Anders Gustav Dalman stod och väntade på honom. Dalman var Skarprättare och hade fått uppdraget att ända Per Johans liv genom att halshugga honom.  Upprinnelsen till denna avrättning var att Per Johan Pettersson ett år tidigare tubbat sina två yngre bröder att skjuta två poliser till döds, vilka kommit för att sätta stopp på deras lönnkrögeri i Mossbo utanför Alfta i Hälsingland. Per Johan Pettersson fotograferad med sina två bröder och sin far efter dådet. Mycket finns skrivet om detta fall, så jag vill här fokusera på de små detaljerna i den fångrulla där Per Johan finns inskriven.  När Per Johan häktades den 4 maj 1892 fick han lämna ifrån sig sina personliga tillhörigheter, vilka här står listade. 1 par byxor, en halsduk, ett par hängslen, kalsonger och en krycka är någ