Skuggsidor - Berättelser från marginalen i Hälsingland

På Sveriges Fängelsemuseum kan vi med skäl hävda att Alfta är överrepresenterat, då vi har många dömda därifrån i våra utställningar. Så på lördag den 18 juni, när vi finns med i Alfta under Husförhör, så är det nästan som att komma hem!  Under dagen står jag, Katarina Kallings, och efterlyser berättelser, hörsägner, minnen och kanske en och annan skröna från Hälsinglands skuggsidor. Behöver du tips och råd om hur du kommer vidare i din släktforskning så hjälper jag till om hur de dömda kan hittas i arkiven. Så kom, säg hej och prata med mig!  Välkommen till en kulturhistorisk byfestival i Alfta. Välkommen till den stora kulturhistoriska byfestivalen i Alfta – Husförhör i Alfta. Festivalen är ett tillfälle där vi ”förhör” husen om både dess byggnadshistoria och om vilka människor som bott i dem. I hembygdshuset medverkar under dagen flera museer och föreningar med berättelser från bygden och information kring sina verksamheter.  Här kan du träffa representanter från bland annat Länsmus

Unga män, medelålders män, gamla män, förslagna, förföriska och försupna män. Jag hittar dem i de historiska arkiven och de tar stor plats oavsett klass, etnicitet och social tillhörighet. Så stor plats att de skymmer bilden av kvinnorna som finns där också. Då jag forskar på brott och straff så är det männen som det blir fokus på, då det är de som begår merparten av alla brott.  I det senaste blogginlägget om familjen Hedströms i byn Långhed i Alfta, där jag hittade en notering av prästen i husförhörslängden om att det rådde "oenighet mellan makarna och otillbörlig behandling av barnen" så går det inte att göra någon vidare tolkning av det. Vad var de oeniga om? Bråkade de båda två med barnen, slog de dem, var de båda alkoholiserade och köpte brännvin för de få slantar som kom in? Fick barnen någon kärleksfull fostran överhuvudtaget? Arkiven tiger.  Men allt för ofta ser man att kvinnorna och barnen blir oerhört lidande av de handlingar männen begår. I både kyrkböcker och få

Strax norr om Alfta längs "Stora Hälsingegårdars väg" ligger byn Långhed som har två Hälsingegårdar, Pallars och Jon-Lars, med på UNESCO:s världsarvslista. Långt många fler praktfulla gårdar finns i byn och de skapar tillsammans ett unikt och viktigt kulturarv. I Långhed pågår nu ett kulturarvsprojekt, i regi av Långheds bygdegårdsförening, som bland mycket annat syftar till att skapa promenadstråk med stopp på flera ställen där skyltar ska informera om platsen, personer och intressanta händelser. QR-koder ska där också kunna leda till ljudberättelser och filmer. Projektledaren heter Lennart Holm och han välkomnade mig upp till Långhed, dit jag var i onsdags den 8 juni. Långheds bygdegårdsförening driver sin verksamhet i det gamla Godtemplarhuset Fortunatas som stod färdigbyggt 1903. Här kan man äta en mycket god sopplunch som serveras med nybakt bröd från de egna bakugnarna hela sommaren på onsdagar och lördagar 11-14.  Lennart Holm har bett mig att leta efter berättelser fr

"Svarta får" är i detta sammanhang en person som avviker från normen och med bristande moral och/eller tanke på konsekvenser för sig själv och andra begår mer eller mindre grova brott. Om en sådan ska jag nu berätta.   I oktober 2021 ringde jag in till Radio Gävleborg och deras program "Sök och finn", där människor efterlyser föremål som kan vara svåra att hitta i andra forum. Jag tänkte, att en efterlysning av historiska brott som det talats om inom släkten skulle vara ett udda "föremål" att söka efter.   En av dem som hörsammade min efterlysning var Annika Engström i Bollnäs. Hon berättade för mig att hon mindes att hennes farmor ogillade att hennes make, dvs Annikas farfar, umgicks med sin morbror Leonard Gavell, som figurerade i kretsarna runt Nils Fredrik Åkerberg och den så kallade Hälsingeligan. Leonards farfar hette också Leonard och Annika berättade att han hade hittats övergiven som helt nyfödd i Stockholm 1780 och då placerats på Allmänna Barnhu

Den 17 mars 1893, strax före kl 8 på morgonen, togs Per Johan Pettersson ut från sin cell på fängelset i Gävle för sista gången. Han leddes ner för fängelsets trappa och sedan ut på bakgården där inbjudna gäster och Anders Gustav Dalman stod och väntade på honom. Dalman var Skarprättare och hade fått uppdraget att ända Per Johans liv genom att halshugga honom.  Upprinnelsen till denna avrättning var att Per Johan Pettersson ett år tidigare tubbat sina två yngre bröder att skjuta två poliser till döds, vilka kommit för att sätta stopp på deras lönnkrögeri i Mossbo utanför Alfta i Hälsingland. Per Johan Pettersson fotograferad med sina två bröder och sin far efter dådet. Mycket finns skrivet om detta fall, så jag vill här fokusera på de små detaljerna i den fångrulla där Per Johan finns inskriven.  När Per Johan häktades den 4 maj 1892 fick han lämna ifrån sig sina personliga tillhörigheter, vilka här står listade. 1 par byxor, en halsduk, ett par hängslen, kalsonger och en krycka är någ

Det är inte bara arkiven med bevarad fakta som kan hjälpa oss att skapa en berättelse om människor i det förgångna. Museernas föremålssamlingar är viktiga artefakter som, bland mycket annat, kan öka förståelsen för hur man tidigare tänkt och gjort för att lösa vardagslivet så praktiskt som möjligt. Vårt fokus på Sveriges Fängelsemuseum är att bevara föremål från brottens och straffens historia och sedan, som ett exempel, använda dem i våra utställningar för att levandegöra det förgångna.   Många som kommer till oss uppfattar att allt vi har i samlingarna är det som syns. Men så är det långt ifrån. I verkligheten är det bara några få procent som är utställda just nu i våra basutställningar. De som inte visas just nu, kan komma att visas om några år eller rent av om hundra år. För det är vårt ansvar att förvalta och förvara dem, så att de bevaras så länge det bara är möjligt.   Föremålen används också för forskning. Många släktforskare som hittar en anmoder eller anfader som dömts för et

  På Fängelsemuseet har vi allt sedan vi öppnade vår första basutställning 2004 mött människor som haft kännedom om begångna brott i Hälsingland, liksom också haft släktskap med dem. Vi ser att detta satt starka avtryck i människors berättelser. Det är främst nu tredje och fjärde generationen som börjat prata om sina anors brott och vedermödor - många vars liv levdes i marginalen. De vill därför veta mer. Vilka berättelser har levt kvar, trots tidigare generationers tystnad på grund av skam, glömska och de efterkommandes klassresor? Det är för alla dem som vill veta mer, som vi startat upp projektet Skuggsidor ! Familjen Petterssons hem i Mossbo, Alfta. Upprinnelsen till vårt intresse för Hälsingland, är också att det under 1830-talet fanns långt gångna planer för en utbyggnad av det trånga slottshäktet i Gävle som inte kunde härbärgera alla häktade från länet. Det var ju ett länshäkte för hela Gävleborg, men längst ner i länets södra del. Det ska då ha kommit upp ett förslag om att de

  Hälsingland det namnet klingar hemskt bland hela Sveriges land. Ständigt telegrafen bringar nya dåd från Hälsingland.  Ur skillingtryck om Delsboligan, runt sekelskiftet 1900. Mossbo-morden: Familjen Petterssons i  Alfta fotograferade efter att de mördat länsman Gavell och fjärdingsman Norén 1892.   Brottslighet finns överallt, men vi samlar nu särskilt in berättelser om historiska brott, tingsplatser och häkten i Hälsingland.   Många har kännedom om brottslingar från Hälsingland, liksom också kan ha släktskap med dem. De vill få mer vetskap om sina anors brott och vedermödor - många vars liv levdes i marginalen. Vilka berättelser har levt kvar, trots tidigare generationers tystnad? Är du släkt med t ex Kniven i Delsbo, Pila-Britta i Offerberg, Åkerberg, Spännar-Lasse eller någon som föll offer för ett grovt brott? Har Du berättelser om äldre brott och andra illdåd som det inte talats så mycket om, eller känner till ett gammalt häkte eller en arrest vid en gästgivargård? Vi vill doku