Ljust och mörkt kulturarv i Långhed, Alfta

Strax norr om Alfta längs "Stora Hälsingegårdars väg" ligger byn Långhed som har två Hälsingegårdar, Pallars och Jon-Lars, med på UNESCO:s världsarvslista. Långt många fler praktfulla gårdar finns i byn och de skapar tillsammans ett unikt och viktigt kulturarv. I Långhed pågår nu ett kulturarvsprojekt, i regi av Långheds bygdegårdsförening, som bland mycket annat syftar till att skapa promenadstråk med stopp på flera ställen där skyltar ska informera om platsen, personer och intressanta händelser. QR-koder ska där också kunna leda till ljudberättelser och filmer. Projektledaren heter Lennart Holm och han välkomnade mig upp till Långhed, dit jag var i onsdags den 8 juni.

Långheds bygdegårdsförening driver sin verksamhet i det gamla Godtemplarhuset Fortunatas som stod färdigbyggt 1903. Här kan man äta en mycket god sopplunch som serveras med nybakt bröd från de egna bakugnarna hela sommaren på onsdagar och lördagar 11-14. 

Lennart Holm har bett mig att leta efter berättelser från Hälsinglands skuggsidor och om det finns händelser som kan knytas till just Långhed. Jag har redan börjat forska i kyrkoböckerna och dess husförhörslängder, och jag har hittat ett och annat spännande, trots att en sådan välbärgad by inte hade så många problematiska sockenbor. Det var nog betydligt vanligare att de själva drabbades av stölder från utifrån komna personer. Dessa hittar jag ju inte i husförhörslängderna utan i rättegångsprotokoll, vilket är ett mycket tidsomfattande arbete om man inte vet vad man letar efter. Men Kungliga Bibliotekets digitaliserade tidningar kommer att bli en ovärderlig hjälp framöver, för att lättare kunna hitta just de utifrån komna brottslingarna. 

Men jag har hittat en familj i Långhed som hade stora problem. Det startar med soldaten nr 80 i Alfta kompani, Olof Hedström, som 1839 förlorar sin hustru Kerstin Ersdotter som dör i nervfeber 26 år gammal. Han gifter då snabbt om sig med Brita Jansdotter, som får ta hand om barnen från det första äktenskapet och sen kommer ytterligare ett stort antal barn fram till 1855, då den yngste sonen Karl föds. I husförhörslängden står noterat att de fått fattigvårdsunderstöd för några av barnen, men också att makarna 1848 ställts inför kyrkorådet där de förmanats till bättring, då det "råder oenighet i äktenskapet och det förekommit otillbörlig behandling av barnen". 1853 beviljas Olof Hedström avsked som soldat pga permanent skada i ena foten. 1857 får han flyttintyg för att utvandra till Amerika, men kommer inte längre än till Göteborg där han uppehåller sig fram till 1859 då han återvänder hem. 

Under tiden har de äldsta barnen börjat flytta ut och de yngre börjat göra sig mer och mer noterbara i husförhörslängderna. Den äldre brodern Olof Olsson, född 1840 och som kallar sig Brodin, döms 1868, 1873, 1875, 1878 och 1885 för våld mot polisbetjäning och sitter av sina straff på Länscellfängelset i Gävle. Här dör han 1885 i fängelset och hans kropp sänds till Anatomiska institutionen i Uppsala. 

Brodern Jonas Olsson Hedström, född 1844 gick i broderns fotspår och begår ett stort antal brott, men slutar sin dagar i Karsjö, Järvsö 1889 på ett rysligt vis. Flera av landets tidningar beskrev mer eller mindre ingående om vad som hände denne "Alfta-Jonas". 

Notis i "Hvad Nytt" 1889-11-12

Den yngsta Karl, född 1855, gick också han samma väg som sina äldre bröder. Så pass flitigt noterad i fångrullorna att hans historik inte får plats i detta blogginlägg. Inbrott, stölder och våldsamheter blev han dömd för och straffen satt han av bl a på Långholmen, här på fängelset i Gävle, men också i Karlstad.

När han skulle friges från Långholmen 1889 blev han fotograferad. Detta blir vi som forskar i fängelsearkiven extra tacksamma för, då dessa personer träder fram ur historiens skuggor på ett helt annat vis än om vi bara har deras namn. Om Karl, "Alfta-Kalle" kallad, blir det ytterligare ett blogginlägg om framöver. Håll utkik! 

Karl Olsson Hedström.
Källa: Riksarkivet, Digitala forskarsalen "Frigivna straffarbetsfångar".