Skuggsidor - Berättelser från marginalen i Hälsingland

I april 2022 skrev jag ett blogginlägg om en Leonard Gavell som var släktens svarta får. Vad som var okänt då, är att han också kom att bli historisk genom att ha blivit omnämnd i Gävleborgs fd landshövding Hugo Hamiltons memoarer "Hågkomster, strödda anteckningar" som utkom 1928. Om detta skriver Sveriges Fångvårdsmannaförbund i sin tidning "Vård och vakt" i aprilnumret 1931. En både dråplig och sorglig historia!  Ur "Vård och Vakt" april 1931 Det tidigare blogginlägget "Släktens svarta får" går att läsa här. /Katarina Kallings

"Svarta får" är i detta sammanhang en person som avviker från normen och med bristande moral och/eller tanke på konsekvenser för sig själv och andra begår mer eller mindre grova brott. Om en sådan ska jag nu berätta.   I oktober 2021 ringde jag in till Radio Gävleborg och deras program "Sök och finn", där människor efterlyser föremål som kan vara svåra att hitta i andra forum. Jag tänkte, att en efterlysning av historiska brott som det talats om inom släkten skulle vara ett udda "föremål" att söka efter.   En av dem som hörsammade min efterlysning var Annika Engström i Bollnäs. Hon berättade för mig att hon mindes att hennes farmor ogillade att hennes make, dvs Annikas farfar, umgicks med sin morbror Leonard Gavell, som figurerade i kretsarna runt Nils Fredrik Åkerberg och den så kallade Hälsingeligan. Leonards farfar hette också Leonard och Annika berättade att han hade hittats övergiven som helt nyfödd i Stockholm 1780 och då placerats på Allmänna Barnhu

Det är inte bara arkiven med bevarad fakta som kan hjälpa oss att skapa en berättelse om människor i det förgångna. Museernas föremålssamlingar är viktiga artefakter som, bland mycket annat, kan öka förståelsen för hur man tidigare tänkt och gjort för att lösa vardagslivet så praktiskt som möjligt. Vårt fokus på Sveriges Fängelsemuseum är att bevara föremål från brottens och straffens historia och sedan, som ett exempel, använda dem i våra utställningar för att levandegöra det förgångna.   Många som kommer till oss uppfattar att allt vi har i samlingarna är det som syns. Men så är det långt ifrån. I verkligheten är det bara några få procent som är utställda just nu i våra basutställningar. De som inte visas just nu, kan komma att visas om några år eller rent av om hundra år. För det är vårt ansvar att förvalta och förvara dem, så att de bevaras så länge det bara är möjligt.   Föremålen används också för forskning. Många släktforskare som hittar en anmoder eller anfader som dömts för et