En barnamörderska i Alfta
-Det ska ha funnits en barnamörderska i Alfta som skulle avrättas, men bödeln kom inte.
Det fick vi höra av en besökare 2004 i vår utställning "Hotell Hamilton" på gamla fängelset. Vi var då i full gång med projekteringen av vår helt nya utställning i slottshäktet, och det var redan bestämt att vi skulle ha just en dödsdömd barnamörderska i häktets dödsarrest. Men vi hade ännu inte tagit beslut om vem av dem alla som vi skulle placera där. Vem kan hon ha varit?
Efter lite detektivarbete hittade vi henne i en skrift från 1936, där Johan Ohlsson i "Skyldig att liv sitt mista..."beskriver dödsdomar vid Alfta häradsrätt efter 1760.
Hennes namn var Sigrid Olsdotter Granlund.
Hon var 37 år gammal då hon skrivs in i fångrullan för Gävleborgs länshäkte i augusti 1777, och hon var "något lång till växten, efter utseende av medelmåttig kroppsstyrka.”
Upprinnelsen till detta drama börjar hos Fänriken Baron Gustaf Gyllengahm på Nordanå i Alfta, där hon arbetar som hushållerska. I häradsrättsprotokollet står att Sigrid ”Tillstår att hon efter att övat köttsligt umgänge med soldaten vid Kungliga Hälsinge regemente, elfte kompaniet, Per Flint, den 15 maj framfött ett levande flickebarn, som hon genast efter födslen mördat och å lönn lagt.” Där står också att Per Flint hade misstänkt att hon var gravid, men till både det och hans frieri hade hon sagt nej. Varför får vi aldrig veta, då häradsrätten aldrig frågade henne om det.
Då Sigrid Granlund några dagar efter mordet reser till Arbrå för att bevista ett bröllop, hittar två pigor på gården ett blodigt förkläde och ett linne som tillhör Sigrid. De hittar också efterbörden i källaren. Kronoexpeditions Befallningsmannen Erik Westman beslutar att Sigrid ska gripas och skickar fångföraren Mårten Nilsson från Sunnanåker att hämta henne vid bröllopsfesten i Arbrå. Barnmorskan Catharina Pålack undersöker sen Sigrid Granlund och konstaterar då att hon varit gravid.
Sigrid Granlund erkänner då att hon fött ett flickebarn som ”haft liv samt gråtit och att hon det uti ett kläde insvept i besagda källaren lämnad/…/ efter en timmes förlopp funnit dött vara och vilket foster som hon därefter lagt uti en liten ask samt inlåst i en hennes kista."
Hon dömdes att ”sig själv till välförtjänt straff och androm till varnagel, dödsstraffet undergå, halshuggas och i båle brännas.” Soldat Flint dömdes att för lägersmål böta tio daler silver, till Alfta kyrka fyra daler, samt uti sakristian undergå enskild skrift och avlösning.
Hennes namn var Sigrid Olsdotter Granlund.
Hon var 37 år gammal då hon skrivs in i fångrullan för Gävleborgs länshäkte i augusti 1777, och hon var "något lång till växten, efter utseende av medelmåttig kroppsstyrka.”
Upprinnelsen till detta drama börjar hos Fänriken Baron Gustaf Gyllengahm på Nordanå i Alfta, där hon arbetar som hushållerska. I häradsrättsprotokollet står att Sigrid ”Tillstår att hon efter att övat köttsligt umgänge med soldaten vid Kungliga Hälsinge regemente, elfte kompaniet, Per Flint, den 15 maj framfött ett levande flickebarn, som hon genast efter födslen mördat och å lönn lagt.” Där står också att Per Flint hade misstänkt att hon var gravid, men till både det och hans frieri hade hon sagt nej. Varför får vi aldrig veta, då häradsrätten aldrig frågade henne om det.
Då Sigrid Granlund några dagar efter mordet reser till Arbrå för att bevista ett bröllop, hittar två pigor på gården ett blodigt förkläde och ett linne som tillhör Sigrid. De hittar också efterbörden i källaren. Kronoexpeditions Befallningsmannen Erik Westman beslutar att Sigrid ska gripas och skickar fångföraren Mårten Nilsson från Sunnanåker att hämta henne vid bröllopsfesten i Arbrå. Barnmorskan Catharina Pålack undersöker sen Sigrid Granlund och konstaterar då att hon varit gravid.
Sigrid Granlund erkänner då att hon fött ett flickebarn som ”haft liv samt gråtit och att hon det uti ett kläde insvept i besagda källaren lämnad/…/ efter en timmes förlopp funnit dött vara och vilket foster som hon därefter lagt uti en liten ask samt inlåst i en hennes kista."
Hon dömdes att ”sig själv till välförtjänt straff och androm till varnagel, dödsstraffet undergå, halshuggas och i båle brännas.” Soldat Flint dömdes att för lägersmål böta tio daler silver, till Alfta kyrka fyra daler, samt uti sakristian undergå enskild skrift och avlösning.
 |
| Sigrid Granlund återplacerad i dödsarresten på Gävleborgs fd länshäkte, i Sveriges Fängelsemuseums utställning "Androm till skräck och varnagel". Foto: Ulf Bodell 2005. |
Domen underställdes Kungl. majt och Svea Hovrätt, vilka fastställde dödsdomen. Den 17 september var det bestämt att avrättningen skulle äga rum. Allt var förberett på avrättningsplatsen mellan Bollnäs och Alfta, i Söräng på vägen mot Runemo. Sigrid Granlund hade beretts av prästen och sedan transporterats den långa vägen från Gävle. Hundratals människor hade samlats och Sigrid hade letts fram. Men som redan antytts, bödeln var inte närvarande och kunde inte hittas. Sigrid fick sändas åter till Gävle och först en vecka senare ännu en gång göra resan upp till "Skalleplatsen". Då vet vi att bödeln fanns på plats.
Hur hennes sista tid i livet upplevdes går knappt att föreställa sig. Men fasansfullt måste det ha varit.
Domen över Sigrid Olsdotter Granlund kan läsas digitalt på Arkiv Digital: Alfta tingslags häradsrätt (X) AIb:2 (1758-1790) Bild: 2150 (Rättegångsdagar den 2 och 16 juni 1777)
Kommentarer
Skicka en kommentar