Om en hängd man i Färila och andra rysligheter

I projektet med dessa Skuggsidor, har jag läst in mig på en hel del historisk litteratur om brott och straff i Hälsingland. En bok som jag tidigt fastnade för var Olle Hoflunds skrift om Färila socken 1543 - 1736 "Fädernas vedermödor, strider och missgärningar" från 1995.

I den går han huvudsakligen igenom rättegångshandlingar från tingslaget i Färila och fram skymtar allmänmänskliga problem, men här träder också fram berättelser om grymma dåd och ond bråd död. En historia som jag minns särskilt är den om den s k flytt- och tiggarelappen Jöns Jonsson som år 1712 hittades hängandes i en snara om halsen i en liten tall vid Ygs by på vägen mellan Färila och Järvsö. Länsman Erik Forsbeck och hans medhjälpare Joen Larsson kallades då till platsen. 

Där fann de lappen hängande vid pass 2 famnar från allmänna landsvägen "sålunda att på sielfwa tallen war wid pass 2 allnar ifrån jorden en torr qvist, dher öfwer rännesnaran som war en Reen seena, och ett tillknutit wästgiöte bandh, war kastader och om halssen lagder, hwilken rännesnara Lappen dragit till, när han dhenne wederstyggelige gierningen på sig sielf giordt, och sädan blifwit sittiandes med dhen nedre dhelen af kråppen på jorden hafwandes ryggen wänder ifrån trädet och handskarne af sig kastade back om ryggen med mössan om hufwudet, och Lappklädnaden uppå, finnandes äfwenwäll Lensman Forsbeck och Joen Larsson i Storbyn, där dhe dhen upphängde Lappen besiktigat, att fouglarna hade ätit båda ögonen utur hufwudet på honom, sampt begge öronen och dhet ena kindbenet sönder hackat, säijandes sig eij mera wetta om honom att berätta, utan begiärade at häradz rätten wille här öfwer rannsaka och sig utlåta huru Lappen skall nedertagas, och i jord läggias."

I rättegångshandlingarna nämns att hans hustru Karin inte tror att han tagit livet av sig, utan att det är någon annan som hängt upp honom. Mer om detta får vi inte veta. Men av en ren slump hittade jag i våras en nyutkommen kriminalroman med ett historiskt perspektiv som utspelar sig just i Färila, och givetvis blev jag då nyfiken. Beställde den, men jag hann gå på semester innan den hamnade i brevlådan på museet. När jag väl var åter började jag läsa den, och döm om min förvåning så handlar den om just detta fall!

Kan beställas på Vulkanmedia 

Boken heter Kråkmorsdalen och är skriven av Erik Nilshammar. Han bor själv i Färila och är väl bekant med omgivningarna och de historiska miljöer som bygden fortfarande bär spår av. Nilshammar nämner att han inför skrivandet av boken har låtit sig inspireras av tingrättsprotokollen och bygdelitteratur. Jag förmodar att han också har läst Hoflunds bok för att väva denna riktigt spännande berättelse, som jag blev fullständigt uppslukad av. 

Bor och lever man i Hälsingland är den extra mycket läsvärd om man är det minsta intresserad av både enskilda människoöden, landskapets och Sveriges historia. Vilka vedermödor våra anor fått genomlida för att försöka skapa sig drägliga liv! För många var det utsiktslös, och i boken får vi möta både självägande bönder, kringvandrande samer och invandrade svedjefinnar som bröt ny mark i Kårböleskogarna. Till det försupna män, värnlösa kvinnor och soldathustrur som förgäves väntade på sina män som försvunnit i de otaliga krigen som tyrannen Karl XII drog igång. Eländet blev än värre av prästerskapet, som med sina domedagspredikningar spred skräck bland sina sockenbor, för att hålla dem ifrån synd och skam. I boken möter vi så också prästen Colliander som på oklara grunder fick tjänsten som kyrkoherde i Färila. Detta använder också Nilshammar sig skickligt av, när han inkluderar honom i den historiska intrigen. Nu är jag ingen professionell recensent, men boken ger jag fem stjärnor av fem möjliga. Läs den! 

***

Projektet Skuggsidor ska avslutas i september och nu pågår en summering och en rapport ska också skrivas. Men jag tar mer än gärna emot fler berättelser och hjälper också till att forska i arkiven om ni hittat brottsliga anor men inte vet hur ni ska få veta mer om dem. Tänker att jag ska kunna hinna med några resor upp till Hälsingland också om någon hembygdsförening vill att jag kommer och föreläser.

/Katarina Kallings