Bilden av en mördare

Eric Wiberg

I lördags den 2 april var jag till Blå gården i Gnarp och berättade om vårt projekt Skuggsidor på Sveriges Fängelsemuseum. Ett trettiotal personer hade slutit upp och det kom många intressanta frågor och hel del spännande berättelser om brottslingar som hittats i deras släktforskning. Hela projektet syftar ju till att inspirera människor att söka sina anor och forska på sin egen historia, vilket gjorde besöket så roligt. 

De allra flesta fall som jag forskar på handlar just om dömda brottslingar, mycket sällan om de människor som drabbas av gärningarna. Men i lördags fick jag från Per Ingemar Sving en sådan berättelse. Hans farfars farfar Hans Andersson, bonde i Fagernäs, Hassela, mördades 1867. Berättelsen lät så bekant och jag kände igen detaljerna kring mordet, men kunde inte minnas varför jag kände till fallet. Men kom då på att fallet är omskrivet av Historier i Hälsingland på nätet och i deras bok "Mytomspunna platser i Hälsingland" som gavs ut 2021. Här går det att läsa hela artikeln: Mordet i Strömbacka

Mordet på Hans Andersson var rysligt, och upprinnelsen till det var att Eric Wiberg från Norrgimma, kolare under Strömbacka bruk, hade lånat pengar av den välbärgade bonden. Men han fick svårt att betala skulden och förfalskade en revers där en Högberg sades borga för skulden. 1867 var ett känt nödår i Sverige och man kan förstå att det för de mindre bemedlade var oerhört svårt att försörja sig och rent av överleva då många svalt ihjäl under dessa år. Men att det skulle sluta med mord när Hans Andersson krävde tillbaka sina pengar från Eric Wiberg, är svårt att förstå. 

Utdrag ur kyrkboken för det då benämnda Länsfängelset i Gävle.

Eric Wiberg hittade jag i rullorna för Länsfängelset i Gävle och det går där att utläsa att han först döms till döden, men att Svea Hovrätt lindrar det till livstid på fästning. Det står att han sändes till Varberg, men med ett frågetecken efter. Den misstanken var nog befogad, för där kunde jag inte hitta honom. Däremot hittades han i Karlskrona, varifrån han tack vare gott uppförande frigavs efter 25 år. Då, året 1893, fotograferades han inför frigivningen och det upprättades en fångsedel över honom.  

Källa: Frigivna straffarbetsfångar, Riksarkivet. 

Översta fotografiet är en bearbetad förstoring av det som finns på fångsedeln. Jag försöker titta in i hans ögon och avläsa vad han tänkte och kände efter avtjänat straff. Kände han ånger, skam och skuld? Kunde han förlåta sig själv för det han gjort och sedan leva ett hedervärt liv. Fick han sona sin skuld för resten av sitt liv? I den ovanstående länken där det berättas om mordet, går det att läsa om hur han behandlades när han kom hem igen efter sin tid i Karlskrona.