Skuggsidor - Berättelser från marginalen i Hälsingland

Unga män, medelålders män, gamla män, förslagna, förföriska och försupna män. Jag hittar dem i de historiska arkiven och de tar stor plats oavsett klass, etnicitet och social tillhörighet. Så stor plats att de skymmer bilden av kvinnorna som finns där också. Då jag forskar på brott och straff så är det männen som det blir fokus på, då det är de som begår merparten av alla brott.  I det senaste blogginlägget om familjen Hedströms i byn Långhed i Alfta, där jag hittade en notering av prästen i husförhörslängden om att det rådde "oenighet mellan makarna och otillbörlig behandling av barnen" så går det inte att göra någon vidare tolkning av det. Vad var de oeniga om? Bråkade de båda två med barnen, slog de dem, var de båda alkoholiserade och köpte brännvin för de få slantar som kom in? Fick barnen någon kärleksfull fostran överhuvudtaget? Arkiven tiger.  Men allt för ofta ser man att kvinnorna och barnen blir oerhört lidande av de handlingar männen begår. I både kyrkböcker och få

Strax norr om Alfta längs "Stora Hälsingegårdars väg" ligger byn Långhed som har två Hälsingegårdar, Pallars och Jon-Lars, med på UNESCO:s världsarvslista. Långt många fler praktfulla gårdar finns i byn och de skapar tillsammans ett unikt och viktigt kulturarv. I Långhed pågår nu ett kulturarvsprojekt, i regi av Långheds bygdegårdsförening, som bland mycket annat syftar till att skapa promenadstråk med stopp på flera ställen där skyltar ska informera om platsen, personer och intressanta händelser. QR-koder ska där också kunna leda till ljudberättelser och filmer. Projektledaren heter Lennart Holm och han välkomnade mig upp till Långhed, dit jag var i onsdags den 8 juni. Långheds bygdegårdsförening driver sin verksamhet i det gamla Godtemplarhuset Fortunatas som stod färdigbyggt 1903. Här kan man äta en mycket god sopplunch som serveras med nybakt bröd från de egna bakugnarna hela sommaren på onsdagar och lördagar 11-14.  Lennart Holm har bett mig att leta efter berättelser fr

På lördag den 21 maj medverkar vi i Bollnäs på Kulturtingets mässa med projekt Skuggsidor. Då står vid på plats och marknadsför projektet, samtidigt som vi efterlyser besökarnas berättelser. Passa på och kom och ställ frågor om hur dömda kan hittas i arkiven, och hur och varför straffen var utformade som de var.  Även om du inte är anmäld till Kulturtinget går det att besöka mässdelen i Kulturkvarteret. Välkommen till vårt mässbord, där du möter antikvarie Katarina Kallings under hela dagen.  Läs mer om projekt Skuggsidor här ! 

Bertil Sundin i Gnarp bad mig titta lite närmare på ett man som var spårlöst försvunnen i arkiven. Sådana fall tar jag gärna på mig, allra helst om det visar sig vara en person som jag kan söka efter i de snåriga fängelsearkiven...   Han hette Eric Nilsson och var en ung man som 1808 flyttade till Gnarp från Järna i Dalarna, där han 1790 föddes som enda barnet till Nils Ersson och Karin Nilsdotter. Modern dog 1807 av "vattusot och moderpassion". Vattusot var då en benämning på sjuklig vätskeansamling i kroppen och moderpassion var en omskrivning för hysteri, vilket den dåtida läkarvetenskapen tolkade som ett sjukdomstillstånd orsakat i livmodern vid utebliven graviditet. (Sic)   Moderns död var troligtvis orsaken till att han lämnade föräldrahemmet. Eric fick arbete som dräng i Ängby. Men bara två år senare, 1810, döms han för tjuvnad och i husförhörslängden står noterat att han dömdes till 13 par spö. Trots detta stigma, som dömd brottsling, hittar han kärleken i Sigrid Nil

  När jag var till Gnarp i början på april, så lämnade Elisabet Hayden upplysningar till mig om Soldaten Carl Hayden i Vade, Bergsjö, född 1793 i Småland. Han skulle ha blivit avskedad p.g.a vanfrejd 1819, vilket väckte mitt intresse. Jag hittade honom i husförhörslängderna för samma år, och där fanns mycket att fundera över. Dels står det att utläsa "damnatus Furti & Spöstraff 1819" vilket betyder att han straffats för stöld med att spöslitas. Men där stod också att han dömts till äktenskap 1816, men även ? av en annan. Det går inte att riktigt förstå vad det står, men det kan handla om att han haft en relation med någon annan som han tvingades avsluta. Det är troligtvis prästen som krävt att han ska gifta sig med Margareta Andersdotter, då de lever ihop och dessutom har en dotter, också hon med namnet Margareta född 1816.  "Dömd till äktenskap, 1816, men äfven ? af en annan". Giftermål mellan Carl Hayden och Margareta Andersdotter 1818. De dömdes till äktenska

För alla personer som häktades misstänkta för ett brott skulle ett prästbevis inhämtas, för att man skulle kunna utreda om personen ifråga levt ett hederligt liv eller inte. De prästbevis som sändes hit till fängelset i Gävle för de som satt här, kom sen att lagras uppe på vinden med allt annat arkivmaterial som fängelset producerade om de intagna. Där blev de liggande i många, många år. Men vi känner till att det efter en brandsyn i modernare tid, krävdes att vinden skulle rensas på allt brandfarligt... Containrar beställdes fram och från vindsgluggarna kastades allt ner.  Men av en ren slump fick vi för cirka 15 år sen in en lunta med material från en tidigare fängelsedirektör, som lite skamset berättade att han på 1960-talet råkat få med sig det hem när han slutade här. Det visade sig vara en liten guldgruva, med inventarieförteckningar så gamla att de handlade om det äldre länshäktet, kvitton från smeder som slagit fångar i bojor, med mera - och så en hel del prästbetyg. Flera av d

"Svarta får" är i detta sammanhang en person som avviker från normen och med bristande moral och/eller tanke på konsekvenser för sig själv och andra begår mer eller mindre grova brott. Om en sådan ska jag nu berätta.   I oktober 2021 ringde jag in till Radio Gävleborg och deras program "Sök och finn", där människor efterlyser föremål som kan vara svåra att hitta i andra forum. Jag tänkte, att en efterlysning av historiska brott som det talats om inom släkten skulle vara ett udda "föremål" att söka efter.   En av dem som hörsammade min efterlysning var Annika Engström i Bollnäs. Hon berättade för mig att hon mindes att hennes farmor ogillade att hennes make, dvs Annikas farfar, umgicks med sin morbror Leonard Gavell, som figurerade i kretsarna runt Nils Fredrik Åkerberg och den så kallade Hälsingeligan. Leonards farfar hette också Leonard och Annika berättade att han hade hittats övergiven som helt nyfödd i Stockholm 1780 och då placerats på Allmänna Barnhu