Skuggsidor - Berättelser från marginalen i Hälsingland

Har du som släkt-eller bygdeforskare i Hälsingland en del outredda spår i kyrkböckerna på människor som begått brott? Vet du inte hur du ska gå vidare? Jag finns tillgänglig under våren och reser gärna upp till er som är verksamma i till exempel en hembygdsförening och håller ett föredrag.  Passa på, då vårt projekt Skuggsidor delfinansieras av Region Gävleborg och därför är helt kostnadsfritt för föreningar.  Under föredraget berättar jag om straffen och brottens historia, utifrån ett hälsingeperspektiv och med exempel från just er bygd. Många av de dömda har suttit häktade eller dömda i något av våra två länsfängelser i Gävle. De kan sedan ha förflyttats till en fästning, ett tukthus eller en korrektionsinrättning om det inte var så att de sändes tillbaka till den socken där brottet begåtts och där straffades med ett offentligt verkställt kropps- eller skamstraff.  Fotografi taget från kyrktornet över södra delarna av Gävle efter stadsbranden 1869. Mellan slottet till vänster och län

Eric Wiberg I lördags den 2 april var jag till Blå gården i Gnarp och berättade om vårt projekt Skuggsidor på Sveriges Fängelsemuseum. Ett trettiotal personer hade slutit upp och det kom många intressanta frågor och hel del spännande berättelser om brottslingar som hittats i deras släktforskning. Hela projektet syftar ju till att inspirera människor att söka sina anor och forska på sin egen historia, vilket gjorde besöket så roligt.  De allra flesta fall som jag forskar på handlar just om dömda brottslingar, mycket sällan om de människor som drabbas av gärningarna. Men i lördags fick jag från Per Ingemar Sving en sådan berättelse. Hans farfars farfar Hans Andersson, bonde i Fagernäs, Hassela, mördades 1867. Berättelsen lät så bekant och jag kände igen detaljerna kring mordet, men kunde inte minnas varför jag kände till fallet. Men kom då på att fallet är omskrivet av Historier i Hälsingland på nätet och i deras bok "Mytomspunna platser i Hälsingland" som gavs ut 2021. Här går

Efter mitt besök hos Västra Hälsinglands forskarförening i mars, fick jag en förfrågan från Ann-Marie Bergström Gunsth, som i många år sökt efter en försvunnen ana. Han hette Olof Olsson Bork och var husman i Stocksbo, Färila. I en husförhörslängd för 1827-1832 står att han för 2:a resan stöld dömts till fästning. Domen bör ha fallit tidigast hösten 1824 eller under våren 1825, då han inte varit med på några husförhör sedan dess. Men var hamnade han och för hur lång tid? Det blev en uppgift för mig att försöka lösa.  Förstorad detalj ur husförhörslängden.  Jag började med att söka efter honom i Justitiekanslerns bevarade fånglistor för både länshäktet i Gävle och det i Sundsvall, men där finns han inte noterad.* Troligtvis har han inte hållits häktad under den tid rättegångarna pågått. Alternativt har han varit placerad i ett häradshäkte, men därifrån finns inga förteckningar bevarade. Då häradsrättens domböcker ännu inte är digitaliserade för dessa år, så återstod att leta efter honom

På lördag den 2 april kl 16, kommer jag till Blå gården i Gnarp! Då kommer jag att berätta om vårt projekt Skuggsidor, men även ge er lite tips på hur man kan leta vidare i fängelsearkiven om man hittat en ana dömd för ett brott. Jag förklarar då också hur de straffades och varför straffen var utformade som de var. Från Gnarp och Harmånger har vi inte fått in några berättelser om dömda brottslingar, förutom de få historier vi redan känner till om de människor som avrättats vid Årskogen på gränsen till Medelpad, och på avrättningsplatserna vid Stigsängarna.  Utdrag ur husförhörslängden för Johan Höglund och hans hustru Greta Danielsdotter år 1851. Han dömdes till döden för mord och hustrun till 3 år på tukthus för delaktighet.  Jag vill mer än gärna att ni som kommer till föredraget tar med er det ni har, om det så bara är små noteringar om brott i husförhörslängderna. Tillsammans kan vi nysta vidare! Har du inte möjlighet att komma den dagen, går det utmärkt att kontakta mig på telefo

Den 17 mars 1893, strax före kl 8 på morgonen, togs Per Johan Pettersson ut från sin cell på fängelset i Gävle för sista gången. Han leddes ner för fängelsets trappa och sedan ut på bakgården där inbjudna gäster och Anders Gustav Dalman stod och väntade på honom. Dalman var Skarprättare och hade fått uppdraget att ända Per Johans liv genom att halshugga honom.  Upprinnelsen till denna avrättning var att Per Johan Pettersson ett år tidigare tubbat sina två yngre bröder att skjuta två poliser till döds, vilka kommit för att sätta stopp på deras lönnkrögeri i Mossbo utanför Alfta i Hälsingland. Per Johan Pettersson fotograferad med sina två bröder och sin far efter dådet. Mycket finns skrivet om detta fall, så jag vill här fokusera på de små detaljerna i den fångrulla där Per Johan finns inskriven.  När Per Johan häktades den 4 maj 1892 fick han lämna ifrån sig sina personliga tillhörigheter, vilka här står listade. 1 par byxor, en halsduk, ett par hängslen, kalsonger och en krycka är någ

Nu när alla restriktioner är hävda och smittspridningen av covid har lugnat sig, är det äntligen dags för mig att kunna börja resa ut i Hälsingland och hålla föredrag om projektet med Skuggsidor.  På lördag den 12 mars kl 13 besöker jag Västra Hälsinglands forskarförening i Ljusdal, och kommer då att berätta om Sveriges Fängelsemuseum och bakgrunden till att vi nu efterlyser minnen och berättelser om historiska brott. Tillsammans med alla släktforskare vill vi med detta projekt skapa en djupare kännedom om vår historia, då också brott, straff, elände och misär måste belysas för att kunskapen och förståelsen för vårt gemensamma kulturarv ska kunna bevaras för framtiden.  Hoppas vi träffas i Ljusdal! 

Anki Gagge, som släktforskar, hittade några avlägsna släktingar i Skästra utanför Järvsö som 1838 misstänktes för brott och därför sändes till häktet i Gävle. Det var hennes morfars morfars farbror Jöns Olofsson och hans hustru Margta Andersdotter som ansågs varit delaktiga i ett giftmord av soldaten Pehr Schön från Sillerbo i Ljusdal. Hans hustru Greta Lisa Sundell var den huvudmisstänkte och sattes också på slottshäktet. De tre sändes flera gånger fram och tillbaks till häradsrätten i Ljusdal. Där dömdes Sundell i juli 1838 till döden, och att först mista höger hand, sedan halshuggas och efter det brännas på bål.  Fångrullan i Gävle över Greta Lisa Sundell i juli 1838 Hårdare straff skulle alltid underställas Hovrätten och de tog upp fallet i oktober samma år, men det dröjde ända till 27 december innan deras utslag ankom till slottshäktet. För Greta Lisa Sundell var det dock försent, då hon redan den 9 december dött på slottshäktet. Tyvärr får vi aldrig veta orsaken, då det inte note